Min familj är det viktigaste för mig, och jag har svårt att föreställa mig en tillvaro utan min mamma och min pappa.
Kanske är det därför jag blev oerhört rörd av den här historien, där en tioårig pojke ber en okänd man om en tjänst av en helt annan anledning än jag över huvud taget kunde ana.
Jag hittade historien på nätet och vet inte med säkerhet om den är sann. Men jag vet att det är många barn som haft en tuff uppväxt och hur mycket det betyder när det finns vuxna där och stöttar.
Hoppas att du också blir berörd av historien.
För en tid sedan arbetade jag om helgerna och var tvungen att ha kostym varje söndag. Då fick jag alltid en ros av personalen, och eftersom det skedde varje söndag tänkte jag inte så mycket på det. Det var en fin gest men blev nästan som en rutin. Men en söndag skulle det som jag nästan tog för givet bli väldigt annorlunda.
När jag gick från jobbet blev jag snabbt uppmärksammad på en ung pojke, som gick ikapp mig och frågade: ”Vad ska du göra med din ros?”
Först förstod jag inte riktigt vad han pratade om, men till slut insåg jag att han menade de jag nyss fått.
Grabben fortsatte: ”Om du ändå bara tänkte kasta den skulle jag bli väldigt glad om jag fick dem”.
Nu sken jag upp och sa att självklart kunde han få min ros, och av nyfikenhet frågade jag han tänkte göra med den.
Pojken, som knappt kunde vara tio år gammal, tittade upp på mig och sa: ”Jag tänkte ge den till min farmor. Mamma och pappa skilde sig förra året och jag bodde med min mamma, men så gifte hon sig med en annan och då ville hon att jag skulle bo med pappa. Jag bodde med pappa ett tag men han sa att jag inte kunde stanna utan då fick jag flytta till farmor.
Pojken andades lite och fortsatte sedan:
”Hon är snäll mot mig, gör mat och tar hand om mig. Hon är så fin mot mig att jag vill ge blomman till henne som tack för att hon älskar mig.
När den lilla pojken pratat klart kunde jag knappt få fram ett ord. Mina ögon var helt tårögda och jag visste att det han sagt gått rakt in i hjärtat. Jag sträckte blomman mot honom, tittade honom i ögonen och sa: ”Det är det finaste jag någonsin hört, men du kan inte ge den här blomman för det räcker inte. Jag vill att du tittar in i blomsteraffären där borta till vänster. Vi går dit och så väljer du ut den finaste buketten du kan hitta. Ge den till din farmor för hon förtjänar den allra finaste”.
Om jag inte hade blivit extremt berörd redan, sa han en sista sak som jag kommer ihåg väldigt väl. Han sa: ”Vilken underbar dag. Jag bad om en enda blomma men fick en stor, vacker bukett!”
Dela gärna vidare denna berättelse om du tror att någon du känner skulle uppskatta att läsa den!
