När livet känns som tuffast och som allra mest orättvist kryper den på de flesta av oss: Känslan av att bara lägga sig ned och ge upp. Oftast lyckas vi ta oss vidare, vi klarar helt enkelt så mycket mer än vad vi faktiskt tror. En som visar det tydligare än många av oss är Pete Benda. Han trotsade läkarnas prognoser mot alla odds och visade varför vi aldrig, aldrig någonsin får sluta kämpa. Hans livsöde är en inspiration för oss alla!
Pete Benda var en tonårskille precis som alla andra. Han umgicks med sina kompisar och spelade lacrosse, intresserade sig för teknik. Han var en smart kille som engagerade sig i skolans aktiviteter och drömde om att bli teatertekniker.
En dag i skolan skulle Pete fixa med ljussättningen. Med hjälp av en elektrisk lift tog han sig 10 meter upp i luften för att kunna byta en trasig glödlampa. Då hände det som inte fick hända: Liften började långsamt tippa över. Pete föll rakt ner på scenens golv.
– Jag råkade vara på hans skola, när jag plötsligt hörde ett utrop till 112. Jag tänkte att någon hade skadats i idrottshallen. Istället kom någon fram till mig: ”Det är Pete…”. Pete låg på skolans teaterscen. De höll mig kvar bakom en vägg för att jag inte skulle se honom. Jag reagerade på vartenda litet ljud jag kunde höra från andra sidan väggen.
Pete fördes snabbt till sjukhuset. Mamman var desperat och ville gå in till sin son, men hennes man lät henne inte. Han visste att deras son fortfarande var alltför illa däran för att hon skulle orka se.
Då tog modersinstinkten tog över och hon pressade sig in till sonens säng. Pete låg med slangar och nålar över hela kroppen. Han var kopplad till varenda maskin som fanns i rummet. Det enda Chris ville höra var någon som sa: ”Han kommer att bli bra”.
Föräldrarna vakade bredvid sin son i två veckor samtidigt som hans tillstånd stabiliserades. Hans mamma följde varenda detalj i sonens omgivning.
– Jag lärde mig pipet för när det vad dags för hans mat, jag lärde mig pipet för när hans antibiotika var avklarad.
Chris och Rob fick slutligen en diagnos på sonens hjärnskada: Det var så kallad ”shearing”, hjärnan var deformerad.
För att få reda på mer ringde Chris till sin syster, en sjuksköterska specialiserad på hjärnskador. När Chris berättade vilken typ av skada sonen drabbats av hörde hon bara systern dra ett djupt, tungt andetag i andra änden av luren. Enligt läkarna kommer bara 1 av 10 patienter tillbaka till fullt medvetande och funktionalitet efter att ha drabbats av den typ av hjärnskada.
Chris tappade allt hopp om att hennes son någonsin skulle bli sig själv igen. Men pappa Rob höll modet uppe och försökte få sin fru att tänka positivt, att inte ge upp.
Det skulle dröja ytterligare tre veckor innan de såg en ljuspunkt. Pete blev flyttad till ett nytt sjukhus för rehabilitering. Inte bara det – prognosen var lovande:
– Det var inte längre en fråga OM han skulle komma hem, utan en fråga om NÄR.
Med hjälp av intensiv terapi visade Pete snabbt förbättring. Snart kunde han till och med gå på egen hand. Efter flera veckor utan att kunna kommunicera med sin son hörde mamma Chris äntligen ordet hon längtat efter att få höra: ”Mamma”.
Pete fick komma hem, men bevakades med hjälp av en babymonitor 24 timmar om dygnet.
Under rehabiliteringen så insåg pappa Rob något:
– Jag fick spendera otroligt mycket tid med honom, på ett annat sätt än vad jag annars brukade.
Samtidigt lärde sig Chris att små problem inte spelar någon riktig roll. Familjen Benda var starkare sammansvetsad än någonsin förut.
Idag kan Pete själv berätta om sin upplevelse:
– Ärligt talat förstår jag inte varför det skulle hända just mig. Jag var en bra människa. Det är kanske helt enkelt så att dåliga saker händer goda människor. Så Gud, vad du än har för planer för mig, jag är redo.
– Vem kunde någonsin tro att jag skulle kunna gå, springa och simma? Jag motbevisade alla läkare till hundra procent! Det spelar ingen roll vilket öde livet ger dig. Du ska alltid göra allt för att komma tillbaka upp på dina ben, för du har bara en chans!
Under Petes värsta tid så bad mamma Chris varje dag för att få höra sin sons röst igen. Nu kan hon njuta av den varje dag!
Pete är en inspiration för oss alla, dela gärna hans historia vidare så att den kan inspirera andra!
