Hur förändras livet när ett ungt par blir föräldrar? En del tänker säkert att det handlar om massa nya åtaganden och ytterligare kostnader. När den här mamman satt och åt lunch med sin dotter när dottern plötsligt nämnde att hon ville bilda familj. Mamman, som blev lite förvånad, svarade ganska kortfattat. Men i efterhand skrev hon ned en text som sätter ord på allt.
Alla mammor eller kvinnor som funderar på att bli mamma borde läsa detta, så känn dig fri att sprida de här tänkvärda orden vidare. Det kommer i alla fall jag att göra.
Vi satt och åt lunch när min dotter plötsligt sa: Tycker du att jag ska skaffa barn?
”Det kommer att förändra ditt liv”, sa jag och försökte att låta så neutral som möjligt.
”Jag vet”, säger hon. ”Då är det slut på sovmorgnar och inga mer spontana semesterresor!”.
Men det var inte alls så jag menade. Jag tittade på min dotter och undrade vad jag skulle säga. Jag ville på något sätt förklara det som hon aldrig kommer lära sig på alla förlossningskurserna.
Jag vill berätta för henne att de fysiska skadorna efter förlossningen kommer att läka, men bli mamma kommer lämna henne med känslomässiga ärr som för alltid kommer att göra henne sårbar.
Jag funderade på att varna min unga dotter. Varna henne för att hon aldrig kommer att kunna ta upp och läsa en tidning utan att fråga sig själv: ”Tänk om det hade varit mitt barn?”. Att varje flygkrasch och varje trafikolycka kommer göra henne orolig. Att när hon ser bilder på svältande barn, så kommer hon att undra om det finns något värre än att förlora sin egen dotter eller son.
Jag tittar på hennes välskötta naglar och hennes eleganta kläder och tänker att oavsett hur vältalig och kultiverad hon är just nu, så kommer mammarollen ta henne ned på en primitiv nivå likt björnen som skyddar sin unge. Ett förtvivlat rop efter ”Mamma!” kommer få henne att släppa allting utan att tveka, även om hon bär på det finaste porslinet hon har.
Jag känner att jag bör varna henne för att oavsett hur många år hon kämpat med sin jobbkarriär, så kommer hon att bli ordentligt utkonkurrerad av moderskapet. Hon kan fixa med barnvakt eller lämna sin dotter på dagis, men när hon går in på ett viktigt affärsmöte kommer hon att tänka på hennes barn söta ansikte och sin unges doft. Hon kommer att behöva varje uns av disciplin för att inte stressa hem, bara för att se till så att sitt barn är okej.
Jag vill att min dotter ska veta att varje vardagsbeslut inte längre kommer att gå på rutin. Att en fem år gammal pojke som är på McDonalds hellre vill gå in på herrarnas toalett, snarare än kvinnors. Att hon kommer stå där bland skrikande barn och allmänt kaos och väga in om pojkens könsidentitet ska gå före risken att en pedofil kanske lurar inne på toaletten.
När jag tittar på min vackra dotter så vill jag berätta för henne att ingenting kommer bli som det en gång varit. Hon kommer aldrig att se på sig själv på samma sätt igen. Hon kan vara hur beslutsam som helst inne på sitt jobb, men hon kommer alltid att ifrågasätta sig själv som mamma.
Jag vill berätta att min dotters liv, som nu verkar så himla viktigt, kommer att minska i värde när hon får barn. Att hon inte skulle tveka ett ögonblick för att rädda hennes eget kött och blod. Att hon kommer börja hoppas på att få leva några extra år, inte för att hon själv ska uppnå egna drömmar, utan enbart för att hon ska få se sitt barn fullfölja sina.
Jag vill att hon ska veta att ett ärr från kejsarsnitt eller hudbristningar är en typ av hedersmedaljer.
Min dotters relation med hennes man kommer att förändras, men inte på det sätt som hon tror. Jag önskar att hon kunde förstå hur mycket mer du kan älska din man när han byter blöjor eller aldrig tvekar att leka med sitt barn. Jag tror att hon kommer att bli ännu mer kär i honom, men av anledningar som hon idag skulle tycka är oromantiska.
Jag önskar att min dotter kommer få känna gemenskap och tillhörighet med alla mammor som genom historien kämpat emot krig, fördomar och rattfylleri.
Jag vill beskriva för min dotter hur exalterad man blir av att se sitt barn lära sig cykla. Jag vill få henne att förstå hur ett bäbisskratt smittar av sig, som när barnet för första gången vidrör den mjuka pälsen på en hund eller katt.
Jag vill att hon ska få känna den glädje som är så verklig att den faktiskt gör ont.
Min dotters frågande blick får mig att inse hur nära till gråten jag har. ”Du kommer aldrig att ångra det”, lyckades jag till slut få fram.
Jag lutade mig över bordet, kramade om min dotters hand och bad tyst för henne, för mig själv och för alla andra, enkla dödliga kvinnor som ofta bara snubblar in på den här underbara vägen som det är att bli mamma.
Vill du ha fler liknande berättelser i ditt flöde så klickar du bara på gilla-knappen nedan.
