Det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är, men vissa människor har bara den där förmågan att kunna sprida ett skimmer av glädje till alla runt omkring sig.
Nu har jag inte själv haft förmånen att träffa Sir Roger Moore, men att döma av de historier som finns att berätta om honom så verkar han ha varit just en sådan typ av människa.
Som du säkert har läst så somnade Roger Moore in i tisdags, 89 år gammal, efter en tids sjukdom. Efter sig lämnade han inte bara ett arv med fantastiska gestaltningar som den av 007-agenten James Bond – utan också fina berättelser om just vilken kärleksfull och omtänksam gentleman han var.
En sådan historia, som handlar om en pojke och sedermera vuxen mans två möten med den folkkära skådespelaren Roger Moore, har nu delats på Facebook av Marc Haynes – och det är en historia som på bara några dagar har fått omkring 100 000 interaktioner.
Den berättar inte bara om en skådespelare med båda fötterna på jorden, den berättar också om en man som alltid hade glimten i ögat och kunde bjuda på sig själv. Läs historien och glöm inte att dela vidare för att sprida Sir Roger Moores otroliga storhet!
”Som sjuåring runt 1983, på den tiden då det inte fanns förstaklass-lounger på flygplatserna, var jag med min farfar på Nice Airport och såg att Roger Moore satt vid gaten och läste en tidning.
Jag berättade för min farfar att jag just hade sett James Bond och frågade om vi kunde gå dit så att jag kunde få hans autograf.
Min farfar hade ingen aning om vem James Bond eller Roger Moore var, så vi knallade dit varpå han knuffade in mig rakt framför Roger Moore med orden ”Mitt barnbarn säger att du är känd. Kan du skriva en autograf åt honom?”
Precis så charmigt som du kan förvänta dig så frågade Roger vad jag hette innan han, som sig bör, signerade baksidan av min flygbiljett – en smickrande anteckning fylld av lyckönskningar.
Jag var i extas, men när vi återvände till våra platser slängde jag ett öga på autografen. Jag hade svårt att tyda det, men det stod definitivt inte ’James Bond’. Min farfar tittade och var tämligen säker på att det stod ’Roger Moore’ – jag hade absolut ingen aning om vem det var och mitt hjärta krossades.
Jag förklarade för min farfar att han hade signerat det fel, att han hade skrivit någon annans namn – så min farfar vände på klacken och gick tillbaka till Roger Moore med flygbiljetten som han just hade skrivit sin autograf på.
Jag kommer ihåg att jag satt kvar vid våra platser och att min farfar sa ”han säger att du har skrivit fel namn. Han säger att du heter James Bond.”
Roger Moores ansikte sken upp och han vinkade till mig att komma dit. När jag stod alldeles bredvid honom lutade han sig fram, tittade sig omkring, höjde ett ögonbryn och viskade ”Jag måste signera mitt namn som ’Roger Moore’ för annars… annars kanske Blofeld upptäcker att jag har varit här.”
Han bad mig att inte berätta för någon att jag just hade träffat James Bond och tackade mig för att jag bevarade hans hemlighet. Vi återvände till våra platser och mina nerver bara kittlade av glädje.
Min farfar frågade mig om han hade skrivit ’James Bond’ istället. Nej, svarade jag. Jag hade haft fel. Jag arbetade ju med James Bond nu.
Många, många år senare arbetade jag som manusförfattare på en inspelning med UNICEF, där Roger Moore gjorde ett stycke framför kameran i sin roll som ambassadör.
Han var helt underbar och när kameramännen riggade i ordning så berättade jag för honom om den där gången vi träffades på Nice Airport.
Han var glad över att höra historien, skrockade och sa ”Tyvärr kommer jag inte ihåg men jag är glad att du fick chansen att träffa James Bond”.
Så det var underbart.
Men då gjorde han något så briljant. Efter att de hade filmat klart så gick han förbi mig i korridoren, på väg mot sin bil – men precis när vi möttes så stannade han till, tittade sig omkring, höjde ett ögonbryn och viskade ”Givetvis kommer jag ihåg vårt möte i Nice. Men jag sa ingenting där inne eftersom de där kameramännen… vem som helst av dem hade ju kunnat arbeta för Blofeld.”
Jag var lika lycklig som 30-åring som jag hade varit när jag var 7. Vilken man. Vilken fantastisk man.”
Källa: Marc Haynes/Facebook
Vi glömmer dig aldrig, Sir Roger Moore. Dela vidare för att visa denna mans storhet!
