Ibland snubblar man över berättelser som verkligen får en att reagera och det här är just en sådan. Jag vet inte riktigt var den kommer ifrån från början och kan därför inte garantera att den är sann, men det skulle inte förvåna mig om så är fallet. Det finns ju tyvärr en hel del idioter där ute, men tack och lov finns det också människor med riktigt stora hjärtan. I den här historien beter sig en kvinnlig kund både fördomsfullt och direkt rasistiskt mot en annan kund i en klädaffär. Men det som händer sedan hade nog ingen räknat med. Läs vidare så förstår du vad jag menar – jag vet inte om det är ödet men ibland slutar saker verkligen riktigt bra.
Jag arbetar som säljare på en modeaffär som säljer herrkläder. Ägaren av butiken, min chef, spenderar mycket av sin tid i butiken. Han försöker hela tiden att hålla priserna nere så att stadens stora grupp med hemlösa medborgare ska ha råd att köpa kläder till eventuella jobbintervjuer. En uppenbart hemlös man vandrar en dag runt i butiken. De andra kunderna stirrar med avsmak på honom.
En kund: ”Ursäkta mig.”
Jag: ”Ja, frun?”
Kunden: ”Jag tror det kan vara bra för dig att ringa efter vakterna. Den där slusken där borta han känner på alla kostymer och muttrar saker för sig själv. Jag är helt säker på att han planerar att stjäla en.”
Jag: ”Tja, frun, jag tror det är ganska osannolikt.”
Kunden: ”Kom igen nu, du vet mycket väl hur de där är! Jag menar, jag hade hållit ögonen på honom även om han inte var hemlös, du vet vad jag menar va?”
Mannen i fråga råkar vara av utländsk härkomst och jag förstår snabbt att det är detta den kvinnliga kunden syftar på när hon säger ”de där”.
Jag: ”Vi diskriminerar inte kunder här, frun.”
Kunden: ”Jag tror nog att ägaren skulle vilja höra om det här!”
Jag ger upp och ropar på min chef. Den kvinnliga kunden förklarar sitt klagomål. Då min chef själv är född utomlands är han inte överdrivet imponerad av kundens rasistiska kommentarer men han går med på att prata med den hemlösa kunden som går omkring i butiken.
Ägaren: ”Ursäkta mig min herre, hittar du det du söker?”
Den hemlösa mannen: ”Tja, egentligen inte. Jag letar efter en mångsidig kostym i en mörk eller marinblå färg, men de flesta av alternativen här är i amerikanskt snitt i stället för europeiskt vilket inte riktigt passar mig. För att inte tala om att alla är kritstrecksrandiga, något jag inte alls är byggd för, om du förstår vad jag menar?”
Ägaren: ”Jag… Ja, jag förstår. Jag tror vi har några alternativ här borta om du följer med mig. Hur kan du ha så bra koll på kostymer?”
Den hemlöse mannen: ”Innan jag förlorade mitt jobb var jag väldigt intresserad av mode och sånthär. Jag letar inte efter något jättelyxigt, bara något som jag ser respektabel ut i när jag ska gå på en jobbintervju jag har senare idag.”
Min chef hjälper mannen hitta något han gillar och tar med honom till kassan. Kostymen kostar 900 kronor.
Den hemlöse mannen gräver i sina fickor och säger: ”Vänta lite bara, jag tror jag har tillräckligt med pengar här…”
Ägaren säger då till mig: ”Här, ta mitt kort. Jag köper kostymen till honom”, han vänder sig sedan mot den hemlöse mannen och säger ”Här, kostymen är din, på ett villkor. När du varit på din intervju idag vill jag att du kommer tillbaka hit och söker jobb. Förstår du?”
Den hemlöse mannen: ”Oj… Tack! Tack så otroligt mycket!”
Två år senare är den tidigare hemlöse mannen min chef och han har en liten dotter tillsammans med sin nya fru – chefens syster.
Gilla gärna om du också tycker att den här chefen gjorde något riktigt bra när han gav den hemlösa mannen en hjälpande hand på livets resa
