Att uppfostra barn ensam är allt annat än en dans på rosor. Efter att hans fru dog fick pappan i den här berättelsen uppfostra sina två döttrar själv. Han fungerade både som mamma och pappa, men när en av hans döttrar äntrade tonåren förändrades dynamiken i familjen. Jag vet inte om den här historien är sann, men jag hoppas det. Den här pappan är nämligen en förebild för alla ensamstående pappor som finns ute i världen.
När någon träffar min pappa för första gången så inbillar jag mig att det första de märker är hur stilig han är: de klarblå ögonen, kolsvart hår och hans skrattgropar.
Jag lovar att de lägger märke till hans händer. Han är utbildad snickare och har ofta en skadad nagel eller två, några skärsår och förhårdnader överallt. Omkretsen på hans fingrar är tre gånger större än en vanlig människas.
Det är händerna hos en människa som började jobba redan när han var tre år gammal, med att mjölka kor.
Hans attityd mot hans arbetskollegor kan verka tuff: han förväntar sig att de ska jobba hårt och göra vad som krävs för att jobbet ska bli klart i tid och inte komma med ursäkter.
För 23 år sedan så dog min mamma, och den här karlakarlen blev lämnade ensam att uppfostra två tjejer, 14 och 11 år gamla. Helt plötsligt var han tvungen att vara både mamma och pappa.
Det kändes enkelt i början. Jag var ganska orädd som barn och föredrog att leka med killar, och göra killsaker som att klättra i träd, bygga fort och spela fotboll och baseboll. Jag hade en barbiedocka, men hon hade oftast på sig GI Joe kläder och drog ut i krig. Jag spelade till och med i ett kill-hockeylag.
Jag hade väldigt kul och lärde mig mycket av de här aktiviteterna. Men ingen av dem förberedde mig på att bli kvinna, vilket var tvungen att ske förr eller senare.
Jag kommer speciellt ihåg en dag när jag var 15 år gammal. Vi körde ner till Georgia för att besöka min moster, och av någon anledning så blev jag tokig av allt min pappa eller bror sa eller gjorde.
Jag gick från att gråta till att skratta utan någon anledning, allt jag ville var att bli lämnad ensam. De var helt förvirrade av hur jag betedde mig i bilen.
Det tog lång tid att köra och det slutade med att vi fick ligga över en natt på ett hotell. När vi kom in på rummet skickade pappa ut min bror till läskmaskinen. När vi var ensamma frågade han vad som var fel. Det fanns inget annat att göra än att erkänna att jag hade fått mens för första gången i mitt liv. Sen började jag gråta okontrollerbart.
Det finns ingen handbok som säger hur man ska hantera den här typen av information. Men mirakulöst så visste min pappa att allt han behövde göra vara att hålla om mig och låta mig sörja förlusten av min barndom.
Sen erbjöd han sig att gå till affären och köpa det jag behövde.
Vi korsade båda två någon typ av bro den dagen. Jag blev en kvinna och han blev ännu mer en kombination av en pappa och mamma. Jag tror att en del män är rädda för deras feminina sida, som att om de är omtänksamma så tappar de i maskulinitet på något sätt.
Allt min pappa visste var att han älskade mig villkorslöst: och föga förvånande hjälpte det.
När jag skulle ha min avslutningsbal i skolan så hade jag börjat träffa en kille från grannstaden. Vi bjöd varandra på våra balen, som inträffade dagarna efter varandra.
Pappa ville att jag skulle ha den perfekta klänningen, och det hade jag också. Den var ärmlös, lång och vit. Den fick mig att känna mig som en prinsessa. Och min pappas godkännande var tydligt: jag tror att han var stolt över att jag hade släppt min pojkflicke-image för att istället bli en ung kvinna – även om det bara var för några kvällar.
Men vilken kväll det var! Jag kom hem halv sju på morgonen och sov några timmar innan jag åkte hem till hans föräldrars hus.
Jag kommer aldrig glömma hur magiskt den kändes när jag kom ner på lördagsmorgonen och såg min vackra klänning vara upphängde med skyddande plast runt, som ny, redo för en till natt av festligheter. Min pappa hade handtvättat den och gjorde fin igen.
Min pappa kanske inte var en man av många ord när han uppfostrade oss, men det behövde han inte heller vara. När jag tänker på hur hans arbetarhänder försiktigt tvättade min balklänning så blir mitt hjärta varmt och jag återupplever den där känslan av villkorslös kärlek igen.
Vill du ha fler liknande berättelser i ditt flöde så klickar du bara på gilla-knappen nedan.
