Jag brukar säga att barnbarn är livets efterrätt. Och visst är fantastiskt med barnbarn!
Den glädje vi får av barn kan vara mer värd än allt guld i världen – ibland är de så kloka att man bara står mållös.
Det visar inte minst denna historia, som jag hittade på sajten Hrtwarming.
Jag vet inte om den är sann eller fiktiv, men jag hoppas ni kommer gilla den lika mycket som jag gjorde. För i all sin enkelhet är den både hjärtvärmande och lite sorglig.
Läs själva!
En gammal dam och hennes barnbarn bestämde sig för att tillbringa en heldag tillsammans, i djurparken. Den lilla pojken var rödhårig och hade hela ansiktet täckt av små och vackra fräknar.
Förutom alla häftiga och spännande djur på djurparken kunde barn också få sitt ansikte målat. En del blev målade som en tiger, andra som en katt eller några som en apa. Många barn stod i kön för att bli ansiktsmålade. De ville alla vara ett djur för en dag.
Medan den lilla pojken och hans mormor väntade i kön, kom en ung tjej fram: ”Du som har så jäkla många fräknar i ansiktet… Det kommer inte att finnas någon plats för färg på ditt ansikte!”.
Ledsen och förkrossade sjönk den lilla pojken ihop, Mormor böjde sig ner och såg honom i ögonen och sa: ”Jag älskar dina fräknar! När jag var liten tjej ville jag alltid ha fräknar”.
Hon smekte försiktigt hans kinder och tröstade honom: ”Fräknar är något väldigt vackert!”
Pojken tittade försiktigt upp: ”Menar du verkligen det?”
”Självklart!”, svarade mormor.
”Eller kan du nämna något som är vackrare än fräknar, kanske?”
Den lilla pojken funderar en stund innan han kramade om sin mormor. Med ena handen strök han henne på den andra kinden.
Sedan viskade han: ”Rynkor”.
Dela gärna vidare den här artikeln till alla du känner på Facebook om du tycker att fler borde få läsa detta!
