Något som dessvärre fortfarande existerar i vårt samhälle är sexuella trakasserier. Det är något som i alla fall gör mig oerhört upprörd, oavsett om det är en kvinna eller man som blir utsatt. I den här historien är det en ung tjej som råkar ut för ett gäng riktigt otäcka killar på sin skola och när personalen på skolan sedan knappt verkar bry sig om vad som händer, ja då blir tjejen med all rätt riktigt upprörd. Historien har snurrat runt på flera sidor på nätet men jag har ännu inte lyckats hitta originalkällan, vissa menar att historien är sann medan andra hävdar att den är överdriven. Men oavsett det så sätter den fingret på något som tyvärr händer allt för ofta i vårt samhälle idag och därför ville jag dela den med er. För ju mer vi pratar om det här, ju mer lyfts debatten och det kan förhoppningsvis hjälpa till att få problemet att försvinna helt i framtiden.
Idag stod jag i kö och väntade på lunch i matsalen när en grupp pojkar började peka på mina bröst med en laserpekare. Till en början försökte jag att ignorera dem. Jag bar en kort klänning och mina bröst är lite större än andras så i en lågt skuren klänning är de mer synliga (men de var inte så tydliga att de höll på att ploppa ur klänningen).
Jag spelade cool och ignorerade dem. Sedan började de komma med kommentarer om mig och sa väldigt olämpliga saker om vad de ville göra med mig och fortsatte att peka med laserpekaren. Jag släppte det jag höll på med och tappade tålamodet.
Jag satte ner min ryggsäck och gick rakt mot dem. Jag kokade, mitt ansikte var rött och jag började argumentera direkt. Jag började lugnt och sakligt genom att säga ”Hur vågar ni behandla mig som om jag vore ett vandrande, pratande objekt som bara står där för att ni ska ha något att njuta av. Skäms på er för att ni förnedrar mig och agerar som om jag bara vore ett par vandrande bröst. Det här är en symbol för kvinnohat.”
De stirrade på mig en lång stund, några av dem försökte hålla sig för skratt när en till sist reste sig, höll upp sina händer medan han fortsatte med att nicka, be om ursäkt för det han gjort och sträckte ut sina armar. Det verkade som att han faktiskt var genuint ledsen så jag nickade och tackade honom när han frågade om han kunde få krama om mig för att jag stått upp för mig själv.
När jag skulle krama honom fortsatte han med att ta tag om min rumpa och började treva sig in under min klänning. Jag knuffade bort honom och tappade det helt.
Jag kunde inte längre vårda mitt språk, jag var rasande. Jag svor och gormade, skrek från botten av mina lungor och ställde till med en riktig scen (vilket jag vet är omoget, men jag var så arg att jag inte kunde hjälpa det) när folk vände sig om och lärare och personal började gå fram till oss.
Jag bara fortsatte och drog upp varje exempel jag kunde komma på om varför våldtäktskulturen fortsätter att existera på grund av hur de betedde sig, något jag tror provocerade killen som hade kramat mig för han började nu kasta alla möjliga svärord i min riktning. Självklart fortsatte jag. Jag står inte ut med människor som förolämpar mig på ett så förnedrande sätt.
Jag ställde mig ansikte mot ansikte och pressade honom genom att säga att sättet jag nu inkräktade på hans privata utrymme inte ens var i närheten av hur män behandlar kvinnor som vandrande, pratande sexobjekt. Då försökte han slå till mig.
Han tog tag om min arm med en hand och höjde den andra i vad jag antar var ett försök att slå mig i ansiktet, så jag höjde omedelbart min arm och slog till honom på näsan.
Nu hade såväl skolans vakter som lärare kommit fram och drog isär oss och jag skrek fortfarande mot honom och han skrek åt mig också. När lärarna till sist fick ut mig ur matsalen började de omedelbart att anklaga MIG. ”Du skulle ha ignorerat honom.”
Ja, det kanske jag hade kunna göra, men när jag först gått fram till dem hade jag agerat lugnt. Men sedan hade han trakasserat mig sexuellt. De fortsatte att förminska situationen som att ”pojkar kommer alltid att vara pojkar” så jag kontrade direkt med ”i så fall kommer flickor alltid att vara flickor”. Då skakade de bara på sina huvuden och skrattade åt mig. Sedan hade en av säkerhetsvakterna mage att säga till mig: ”Du kanske inte borde bära ett så pass utmanande plagg.”
Jag tappade det helt. Jag började skrika åt den här mannen, vrålade åt honom för att han återigen objektifierat min kropp som om den bara var en rumpa som var tvungen att täckas för hela tiden för att män inte är ansvariga för att kontrollera sig själva.
Till sist, när de insåg hur upprörd jag var, backade de omedelbart undan och bad om ursäkt men de tänker fortfarande inte straffa de här killarna för att ha trakasserat mig sexuellt då de ansåg att jag bad om det. De beslutade sig dock för att inte bestraffa mig för att ha slagit honom då de insåg att jag inte tänkte låta det här passera. Jag hade aldrig tidigare varit så trött. Det här är löjligt. Än en gång kommer de här idioterna undan med att behandla kvinnor illa och i stället blir offret anklagat, och för att få tyst på offret bestämmer de sig helt enkelt för att inte ta fallet vidare.
De bad mig inte ens skriva en redogörelse av vad som hänt.
När jag gick på min nästa lektion pratade jag med min lärare om det och hon eskorterade mig till vakternas kontor och försvarade mig ända tills polisen kom till platsen. Jag fick sedan lämna ett vittnesmål till polisen och nu ska de ta hand om ärendet.
Hjälp gärna till att dela den här berättelsen vidare så att vi kan få ett stopp på sexuella trakasserier en gång för alla!
