Jag hittade den här historien på en annan sida som i sin tur hade sett den på Facebook. Det mesta talar därför för att den faktiskt har hänt på riktigt, något som gör mig ännu varmare i hjärtat när jag läser den. En främling går fram till en man i en affär och ber om något. Först tror mannen att främlingen är ute efter pengar, men snabbt inser han att så inte är fallet. Det han är ute efter är i stället något som verkligen berörde mig.
Idag när jag var i affären för att handla fick jag syn på en man som gick fram till alla främlingar han fick syn på. Han kom givetvis även fram till mig för att be om pengar och började omedelbart berätta sin livshistoria. ”Jaja, den här historien har jag hört en miljon gånger”, tänkte jag för mig själv.
Men jag blir förvånad när jag inser att han inte vill ha några pengar utan i stället ber om lite mat till sina döttrar. Han vill ha lite bröd, korv och något paket med snabbnudlar. Jag följer med honom till kassan och betalar för hans varor. Jag går sedan med honom ut från butiken och småpratar lite medan vi går fram till hans två döttrar och hans fru som väntar där utanför. När hans döttrar springer fram till honom får jag tårar i ögonen.
Han kramade dom varmt och länge och det första han gör sedan är att öppna brödet och lägga på korven så att barnen kan få varsin smörgås. Hans döttrar äter snabbt upp mackorna och ber artigt om en till.
Medan jag ser det här hända framför mina ögon bestämmer jag mig för att ta honom åt sidan och erbjuda honom mina sista 400 kronor. Men han tackar nej och säger att han inte kan ta emot mina pengar. Jag säger okej och ber honom vänta.
Jag springer sedan tillbaka in i affären och tillsammans med min son börjar jag fylla vagnen med chips, bröd, ost, skinka, mjölk, flingor, juice osv. Jag köpte så mycket jag kunde för mina sista pengar.
När jag kom ut ur affären med alla grejer blev han fullständigt chockad och ganska känslosam. Han kramade mig, sa tack och frågade om han kunde göra något för mig. Jag sa till honom att när han var tillbaka på sina fötter, för jag visste att saker skulle ordna sig för honom, skulle han hjälpa någon annan som hade det tufft.
Han kramade mig en gång till och vi sa farväl. Han gick utan tvekan igenom en tuff tid, men det var ingen tvekan om att han just då kände sig som världens rikaste man med sin familj runtomkring sig.
Det går inte att sätta ett pris på vänlighet. Den här mannen gjorde vad han kunde och sa samtidigt något väldigt klokt. Om någon är vänlig mot dig, försök så gott du kan att skicka gesten vidare till någon annan som behöver det. Om du håller med får du gärna skicka den här historien vidare till dina vänner.
Vill du ha fler liknande berättelser i ditt flöde så klickar du bara på gilla-knappen nedan.
