Alla hundar har inte samma tur här i livet. Många hamnar i en kärleksfull familj ända från tidig ålder och blir en sann familjemedlem i åratal.
Andra får inte uppleva samma värme i ett hem.
Jag tror att det var ungefär så som den här fantastiska kvinnan resonerade när hon klev in på ett djurcenter för föräldralösa hundar. Melani Andrews har både barn och barnbarn och således fått mycket kärlek i livet.
Nu ville hon dela med sig av den till en fyrfota vän som inte haft samma lycka. Därför klev hon in på City of Sacramentoäs Front Street Animal Shelter och ställde en fråga.
Hon ville adoptera den äldsta hunden – och den som ingen annan ville ha.
– Den här vänliga kvinnan kom in till vårt djurcenter och frågade efter den äldste och svåraste hunden att adoptera, skriver djurcentret på sin Facebook-sida.
Men även om Melani ville hjälpa en ensam hund, så var hon själv i en liknande situation. Enligt The Dodo hade den 72-åriga mormorn förlorat sin livskamrat. Dessutom hade också den Staffordshire-terrier som varit en stor tröst för henne i sorgen också gått bort.
Hon kände sig ensam.
– Jag var nere och kände mig lite deprimerad. Mina barnbarn kom över till mig en kväll och sa: Mormor, du behöver någon som kan hålla dig sällskap. Du kan inte bara sitta här ensam, säger hon till The Dodo.
Svaret blev Jake.
Precis som Melani hade Jake varit ensam en tid. När Melani frågade efter den äldsta hunden presenterades hon för Jake av personalen. Jake hade bott där under lång tid. Han var pensionär, hade drabbats av cancer och hudproblem. Och Melani bestämde sig direkt för att adoptera honom.
– Melani kom inte till oss för att få tag i en frisk och ung hund, utan för att hon ville rädda ett liv och ge villkorslös kärlek till en hund i nöd, skriver centret på sin Facebook-sida.
Den 12-årige hunden fick följa med hem.
Melani brydde sig inte om att veterinärkostnaderna kanske skulle bli höga, med tanke på Jakes hudcancer, att han var döv och delvis blind.
Hon ville bara ta hand om en hund i nöd. Och ge den massor av kärlek.
Nu har Jake gjort sig hemmastadd i sin nya miljö. Titta så skönt han har det nu:
– Jake hade två vänner på centret men de ignorerade mig. Men Jake tittade upp och började yla. Så då sa jag, ”det verkar som om han vill gå, jag tar honom”.
– Varje dag skrattar jag lite grann. Nu är det inte så ensamt. Jag tror Jake vet att jag älskar honom eftersom han ibland kommer fram till mig och ber mig klia honom bakom örat. Och som när han luktar på mig. En hund som inte vet om han är älskad av någon gör inte sådant.
Jag är så glad över att de här båda fina varelserna verkar ha räddat varandra! Detta är ett definitivt bevis på hur mycket ett husdjur kan betyda för en människa.
Nu delar vi detta vidare för att hylla en sann djurvän!
Djurbibeln står på djurens sida. Gilla om du också gör det.
