Själv är jag inte alls redo att få barn, och jag tror att alla blir chockade när beskedet kommer att man ska bli förälder eller få barnbarn.
Men när den dagen kommer hoppas jag att mina föräldrar reagerar med samma värme och kärlek som i den här händelsen.
Jag vet inte om det har hänt på riktigt men jag blev så rörd att jag ville sprida berättelsen vidare – och jag hoppas att du också gillar pappans reaktion och vill dela med dig av berättelsen till dina vänner.
Morgonen startade som vanligt. Vår dotter Annie åkte i väg hemifrån med bussen och kom fram till skolan precis som varje morgon den här senhösten.
Hon gick sista året på gymnasiet och skulle snart ta sin studentexamen. Annie tyckte riktigt mycket om sina studier och såg fram emot högskolan där hon hade planer på att läsa vidare till lågstadielärare.
Vid halvtio-tiden på morgonen tog jag min andra kopp kaffe för morgonen och kollade lite email hemma i arbetsrummet där jag jobbade hemifrån.
Då ringde det på hemtelefonen, och det var skolsköterskan. Hon sa: ”Annie är här i mitt besöksrum och hon har något som hon vill berätta”.
Jag kände hur jag fick en stor klump i halsen av oro när min dotter fick telefonen.
Det var svårt att höra hennes röst mellan alla snyftningar men det var ingen tvekan om att jag hörde vad hon sa: ”Mamma, jag är gravid”.
Jag snyftade till lite själv och sa: ”Kom hem direkt, älskling”.
Sedan ringde jag direkt min man, och Annies far, Tim på hans mobil. Han var på väg till kyrkan där han är pastor för en församling.
Med tårar i ögonen berättade jag nyheterna och han skyndade tillbaka hem.
Inte långt senare hörde jag hur garageporten öppnades, och det var Tim som kom hem.
Jag tittade ut genom vardagsrumsfönstret och på gatan såg jag Annie vara på väg hem med bussen.
Tim rusade från garaget och öppnade ytterdörren precis i tid för att Annie skulle hinna gå upp för trapporna till dörren, öppna den och kliva rakt i sin faders utsträckta armar.
Jag stod där med tårar i ögonen och samtidigt överväldigad, medan jag såg dem krama om varandra och mumla i ett ögonblick som sa allt: ”Jag älskar dig. Jag förlåter dig. Jag finns här för dig”.
Vår dotter tog examen i slutet av maj och födde vårt första barnbarn, en liten son som vägde ungefär fyra kilo, i början av juli. Minuter efter att han föddes lät hon sin pappa hålla i sitt barnbarn, och han sträckte verkligen ut armarna för den lille pojken.
I samma ögonblick som vi såg honom visste vi, utan tvekan, att det var en av de största saker vi någonsin varit med om, och en dröm som gick i uppfyllelse på ett sätt vi aldrig kunde tro att vi skulle få vara med om. Nu älskar vi honom över allt annat och kommer alltid att vara där med armarna utsträckta.
Källa: Hrtwarming
Jag blev alldeles tårögd. Dela gärna vidare om du också blev rörd!
