Min mamma är den som står mig närmast. Så har det alltid varit, och så kommer det alltid att vara. Det räcker med att mamma kastar en blick på mig för att se hur jag mår, och för att se om det är någonting jag skulle vilja berätta.
Det är också min mamma som jag vänder mig till först när jag har något att berätta, för att hon förtjänar det. Min mamma gör allt för mig, och överallt i världen finns det mammor som gör precis detsamma för sina barn.
Jessica är en sådan mamma. Men hon fick aldrig någon uppskattning från sin ex-man. Han sa hela tiden att hon praktiskt taget gjorde ingenting, och att ta hand om barnen var världens enklaste sak. Hon kontrade med en hyllningstext till alla mammor därute. Det skriver HrtWarming som har delat med sig av hyllningen.
Här nedanför kan du läsa den i sin helhet, och dela gärna vidare till alla du känner. Framför allt för att våra kära mammor inte alltid får den uppskattning som de faktiskt förtjänar.
”Det här är till alla mammor som har suttit uppe hela natten med sjuka barn i sin famn, nattat och burit runt på barnen samtidigt som man sagt: ”Det är okej, mamma är här”.
Mammor som har gått omkring i huset hela nätterna med små barn som hela tiden fortsatt gråta, och aldrig gett upp sitt tålamod.
Det här är till alla mammor som har gått till jobbet med barnkräk i håret, mjölkfläckar på blusen och blöjor i väskan.
Till alla mammor som har gjort hundratals tårtor och kakor för alla försäljningar till klasskassan inför klassdiscot. Och till alla mammor som INTE gjort det eftersom de jobbat för att klara av högen med räkningar.
Det här är till alla mammor som födde barn de aldrig får träffa. Och mammorna som gav dessa barn ett hem och all sin kärlek.
Det här är till alla mammor som har frusit sönder sina rumpor på kalla bänkar när de tittat på sina barns fotbolls- och ishockeyträningar i stället för att sitta i bilen och titta. När barnen då frågat ”såg du mig?” har de kunnat säga: ”Självklart, jag skulle inte missa det för allt i världen”, och menat det.
Det här är till alla mammor som har skrikit på sina barn i frustration i köpcentret när barnen kastat sig på golvet som trötta 2-åringar gör när de inte får glass före middagen, och sedan hatat sig själva efteråt för att de skrek.
Det här är till alla mammor som suttit ner med sina småttingar och förklarat hur barn blir till. Och till alla de som velat men inte kunnat.
Det här är till alla mammor som läst samma godnattsaga två gånger per kväll. Och sedan igen. ”Bara en gång till”…
Det här är till alla mammor som lärt sina söner att stå i köket och döttrarna att bli modiga och starka (och kicka fotboll).
Det här är till alla mammor som automatiskt vrider på huvudet och spetsar öronen när de hör ordet ”mamma” även om de är i en folksamling och vet att ens egna barn är hemma.
Det här är till alla mammor som skickat iväg sina barn till skolan med magont, och sagt att de kommer att må bra bara de kommer dit, bara för att en timme senare få ett samtal från skolsköterskan om att hämta med detsamma. Och gjort det.
Det här är till alla mammor som bitit sig själva i läppen när den 14-åriga dottern plötsligt kommit hem med grönt hår.
Vad är det som kännetecknar en bra mamma förresten? Tålamod? Ansvar? Breda höfter? Förmågan att natta ett barn, laga middag och samtidigt sy fast en knapp på en skjorta?
Eller är det hjärtat? Är det oron du känner i magen när din son eller dotter går i väg nervösa till sin första skoldag någonsin? Eller är det oron i hjärtat när din tonåring med nytaget körkort är en timme sen hem?
Eller är det kraften som tar dig från sovande till vaken, från sängen till vaggan, vid tvåtiden på natten bara för att lägga handen om ryggen på din sovande bebis? Eller känslan i kroppen när du tittar in hos din sovande dotter eller son som är hemma en natt till innan avresan till högskolan i en annan stad? Eller kanske känslan av att åka hem från var du nu är och krama ditt barn så fort du hör en nyhet om en brand, en bilolycka eller ett barn som dör?
Till mammorna till alla offer vid skolskjutningar, och för mammorna till de som sköt. För mammorna till de överlevande, och för mammorna som satt framför teven i skräck och sedan fick krama sitt barn som kom hem från skolan helt säker och oskadd.
Det här är till alla mammor som som gråtande placerat blommor och teddybjörnar på sina barns gravar. Barn som dött i sjukdomar, olyckor, och det kanske värsta av allt, i självmord.
Det är är till mammor som kämpar igenom svårigheter och taskigt med sömn. För arbetande mammor och mammor som är hemma. Ensamstående mammor och gifta mammor. Till mor- och farföräldrar vars kärlek och värme fortfarande är lika stark för sina vuxna barn, och för sina barnbarn. Till mammor med pengar, och utan.
Det här är till er. Fortsätt kämpa. Vi älskar er.”
Var inte snål nu, och dela vidare denna hyllning till alla mammor därute. Ni vet att de förtjänar det.
