Vid lunchtid på söndagen försvann 6-åriga Ellenor från sin familj vid Blacksås naturreservat i Hudiksvall. Vad som följde var en natt av oro och sökande. Hundratals var människorna som engagerade och till slut, efter 13,5 timmars sökande kunde hitta flickan välbehållen och vid god vigör.
Hundföraren som hittade Ellenor tack vare sin hund Attack skriver nu själv om känslorna när de hittade den 6-åriga flickan: ”När hon kramade mig kom glädjetårarna”.
När 6-åriga Ellenor hittades välbehållen och vid gott mod, om än något frusen, kunde familjen, polisen och resten av Sverige andas ut. Här är polisen och polishundens egna berättelse om den dramatiska natten.
Så här skriver polisen på Facebook:
“Det behövs hundresurser till sökandet efter en flicka i Hudiksvall. Trots enda lediga dagen på sju dagar funderar jag aldrig utan åker till jobbet med min hund Rapports attack. Ett par timmar senare är vi på plats vid Blacksås, där flickan är försvunnen.
Attack är utvilad och skriker av förväntan att få jobba när jag skramlar med sökutrustningen. Vi börjar sökarbetet direkt. Terrängen är dock väldigt svårsökt, för att inte säga nära nog omöjlig då stenblock stora som hus ligger huller om buller längs med bergets kraftiga sluttningar. Att det regnar och att det finns stup och raviner lite här och var gör inte saken lättare. Vi gör så gott vi kan och Attack jobbar på bra.”
Polisen fortsätter sin berättelse: “Ett par timmar senare har det mörknat och blivit natt. Sökarbetet fortsätter outtröttligt och jag tänker många gånger att NU måste vi hitta henne, tiden tickar iväg.
Men så plötsligt lyfter Attack nosen och får vittring på något. Han far iväg och försöker lokalisera källan. Han lyckas dock inte riktigt och ställer sig vid kanten till ett stup, nedanför är det ett plockepinn med trädstammar. Jag hinner tänka det värsta och börjar ropa efter flickan. Jag kanske hör något svagt men undrar om jag verkligen hör rätt.
Ropar fler gånger men får inget svar. Börjar röra på mig och fortsätter ropa. Plötsligt får jag ett till svagt svar tillbaka, låter som det kommer nerifrån stupet.
Jag och Attack börjar snabbt arbeta oss längs med kanten för att hitta en möjlig nedgång. Men då drar Attack iväg och hittar en väg ner till nästa platå. Jag hör hur någon gnyr till och sekunden senare kommer det ljuvliga markeringsskallet från Attack.
Jag rusar dit och ropar samtidigt frenetiskt. Då dyker ett litet ansikte upp över en klippavsats. Jag jublar inombords samtidigt som jag snabbt klättrar ner för avsatsen. Där, på en liten mossbeklädd hylla sitter flickan hukad, genomblöt och kall men vid gott humör. När flickan kramar mig kommer glädjetårarna. Jag ropar in fyndet över radion och hör sedan det fantastiska jublet från staben.”
Han avslutar på följande sätt: “Det är en tuff liten flicka som tar mig i hand och knatar på uppför berget på egna ben. En tillskyndande kollega ansluter och gör oss sällskap på vägen tillbaka mot stigen där mamma och pappa väntar. Det är bara de sista hundra meterna som flickan vill bli buren. Jag är grymt imponerade av denna tjej!
Den här gången var det jag, och framförallt Rapports attack, som hittade flickan. Men sökinsatser är verkligen ett lagspel där samarbete mellan olika funktioner är avgörande. När vi alla jobbar ihop når vi framgång.
/hundförare & Rapports attack”
Helt fantastiskt vilket arbete som lades ned för att hitta Ellenor! Och hur otroligt skönt att hon nu är tillbaka hos sin familj i tryggt förvar. Gilla och dela för att hylla polisen och polishundens ovärderliga insats!
