Vissa människor har verkligen stora problem med att respektera sina medmänniskor och hur de ser ut. Tjock, smal, kort, lång, glad, ledsen – alla är vi människor med känslor och vi är alla exakt mycket värda hur vi än ser ut eller agerar. Det här är en påhittad historia med syfte att påminna oss alla om just detta och just därför gillar jag den så mycket. Jag brukar läsa den då och då för att den gör mig så pass glad när jag ser vad som händer och nu tyckte jag det var dags att dela den med er. Jag hoppas att ni kommer att tycka den är lika bra som jag och om ni gör det får ni gärna dela den vidare sen så att fler kan få läsa den.
Jag var på gymmet här om dagen och körde igenom mitt vanliga träningsprogram. Vägg-i-vägg med gymmet, som ligger i en galleria, ligger det en pizzeria. Plötsligt kom en ung, smal och snygg tjej in genom gymmets dörrar. I handen bar hon en tallrik med en rejäl pizza på. Hon gick med bestämda steg fram emot mig med ett hånflin på ansiktet. Det var uppenbart att hon hade bestämt sig för att ge sig på mig på grund av min övervikt.
”Ojojoj, vad pizzan smakar bra i dag!”, förklarade hon för mig. Hon slängde med huvudet och lät stora bitar med pizza glida in i hennes mun, samtidigt som hon utstötte högljudda ljud av välbehag för varje bit hon smällde i sig. Efter ungefär 15 minuter orkade jag inte med hennes skådespel längre.
”Ursäkta mig, jag är glad att du uppskattar din italienska smaksuccé, men ditt smaskande och dina kommentarer stör mig och alla andra här inne ganska mycket.”
”Jahaaaa, jag förstår. Att behöva titta på mig måste vara så otroligt deprimerande för dig. Jag äter vad jag vill, när jag vill och jag lyfter inte ett finger på hela dagen. Och ändå ser jag ut som en levande Barbie-docka. Du däremot, du tränar och sliter, äter knappt ett dugg och ändå ser du ut som en blöt säck med sopor. Det lär kännas tufft va?”
Hon var så elak, men jag kunde inte låta bli att fnittra. Hon blev alldeles chockad när hon hörde mig. Jag hade inte gett henne den ilskna reaktion hon var ute efter.
”Hjärtat, varför tror du att jag tränar för att vilja se ut som dig? Jag tränar för att jag gillar det. Jag äter bara när jag är hungrig. Jag väger mer än dig på grund av mina gener. Och det är helt okej. Jag är okej och du är okej. Jag kommer alltid att vara den jag är och du kommer alltid vara den du är. Så är livet.”
”Väl rutet!” hördes då en manlig röst utropa. Den smala tjejen såg ut som att hon skulle få en hjärtattack vilken sekund som helst.
”Ni tjockisar håller alltid ihop!” skrek hon tillbaka.
”Tjockisar?”, skrattade mannen tillbaka medan han klev fram från den maskin han tränade på. Han var en vältränad och muskulös man. Både jag och den smala tjejen tog ett steg tillbaka när vi såg honom. Jag spelade avslappnad, men den smala tjejen började svettas ordentligt.
”Jag ber verkligen om ursäkt, kan jag på något sätt visa hur ledsen jag är…” försökte hon.
Men han skrattade bara och svarade: ”Med all respekt, men jag vill vänligen föreslå att du tar ditt pick och pack och lämnar det här gymmet ordentligt, människor med den där attityden vill jag inte ha på mitt gym!”
Han gick sedan rätt förbi henne och fram till mig. Där bugade han och sa ”Vill frun möjligen göra mig sällskap till pizzerian här bredvid och avnjuta en trevlig måltid?”
”Absolut, det vore en ära. Låt mig bara avsluta mitt träningspass”, svarade jag.
Gillade du också hur den här elaka tjejen fick sig en rejäl läxa om vad medmänsklighet handlar om? Då får du gärna klicka på dela här under så att fler kan läsa den här klockrena berättelsen!
