En del människor är ämnade att leva ihop, tror jag. De där paren som håller ihop i vått och torrt, där den ena är lycklig när den andra är lycklig. Och samma sak när en av dem är olycklig, då gör den andra allt för att få sin partner lycklig igen. Det är fantastiskt fint att hitta denna typ av kärlek. Herr och fru Kuroki levde ett lyckligt liv på landet i Japan när familjen drabbades av tråkiga omständigheter. Fru Kuroki blev blind. Men hennes make ville inget hellre än att se henne le igen – så han satte i gång med ett projekt för att få ut henne ur huset.
Det äkta paret gifte sig 1956. Kort där efter köpte de en bondgård, där de levde lyckligt som mjölkbönder. De fick två barn som de uppfostrade ute på landet i Japan.
Men så en dag gick något fel. Fru Kuroki började få problem med synen. Bara en vecka senare var hon blind – på grund av diabetes.
Hon blev deprimerad och ville inte längre gå ut. I stället satt hon inomhus och drog sig undan. Hennes make blev så klart bekymrad och ville se sin fru lycklig igen. Då fick han en idé. Han började plantera blommor intill huset. Många, många blommor.
Efter två år, hårt arbete och tusentals frön hade han skapat en blomdoftande trädgård.
Fru Kuroki började leta sig ut ur huset igen, för att lukta på de många blommorna. Och nu ler hon varje dag. Bondgården lockar också turister från runt om i världen, som vill se (och lukta på) denna vackra kärlekshistoria med egna ögon.
Gilla gärna om du också tycker att detta var oerhört fint gjort av herr Kuroki.
Publicerad av Newsner Familj, gilla gärna
