Att sträcka ut en hand och hjälpa våra medmänniskor bör vara en inpräntad del i vårt beteende – men är det sällan. Därför är det riktigt upplyftande att läsa den här berättelsen, som faktiskt är baserad på en verklig händelse. Historien utspelar sig i slutet av 1800-talet och påminner oss om något som är högst väsentligt än i dag, nämligen att stora ting kan ske om vi bara väljer att inte vända våra ryggar till de som är i behov av hjälp.
En stormig natt för många år sedan klev en äldre man och hans fru in genom dörrarna på ett litet hotell i Philadelphia. Paret ville slippa undan regnet och gick fram till hotellreceptionen i hopp om att hotellet skulle kunna erbjuda skydd för natten.
”Kan du möjligtvis erbjuda oss ett rum här?” frågade den äldre mannen.
Receptionisten, en vänlig man med ett vinnande leende, tittade på paret och förklarade att det olyckligt nog var tre stora konvent i staden.
”Alla våra rum är upptagna”, sa receptionisten och fortsatte: ”Men jag kan inte skicka ut ett trevligt par som er i regnet klockan ett på natten. Kan ni möjligtvis tänka er att sova i mitt rum? Det är inte direkt en svit, men det är tillräckligt för att ni ska ha det bekvämt under natten”.
Paret tackade nej eftersom de tyckte att erbjudandet var på tok för vänligt. Men den unga hotellreceptionisten gav inte upp: ”Oroa er inte för mig, jag klarar mig bra ändå”, sa han till det äldre paret. Förvånade och djupt rörda gick paret med på att stanna över natten.
När den äldre mannen betalade notan nästa morgon sa han till receptionisten: ”Du är den typ av ansvarig som borde vara chef över det bästa hotellet i hela USA. En dag kanske jag bygger ett för dig”.
Hotellreceptionisten tittade på paret och log. Sedan skrattade alla tre.
När de körde iväg var det äldre paret överens om att den hjälpsamma receptionisten verkligen var exceptionell. I en värld fylld av själviska människor var det verkligen ovanligt att hitta någon som var både vänlig och riktigt hjälpsam.
Två år gick och receptionisten hade nästan glömt bort händelsen när han plötsligt fick ett brev från den gamle mannen. Brevet påminde om den stormiga natten och innehöll en tur- och returbiljett till New York med en vädjan om att receptionisten skulle komma och besöka det äldre paret.
Den gamle mannen mötte receptionisten i New York och tog med honom till korsningen mellan Fifth Avenue och 34th Street. Sedan pekade han på en storslagen, ny byggnad – ett palats av rödaktig sten med tinnar och torn som stack upp i skyn.
”Det där”, sa den äldre mannen och fortsatte: ”Det är hotellet som jag precis har byggt och som jag vill att du ska styra över”.
”Du måste skämta”, sa den unga mannen.
”Jag kan försäkra dig om att så inte är fallet”, sa den äldre mannen med ett slugt leende.
Den äldre mannens namn var William Waldorf Astor, och det magnifika nybygget var det ursprungliga Waldorf-Astoria Hotel. Den unga receptionisten, som blev dess första chef, var George C. Boldt.
Bildkälla: Wikipedia
Den här unga receptionisten förutsåg aldrig de händelser som skulle bidra till att han blev chef över ett av världens mest glamourösa hotell.
Det är viktigt att vi inte vänder våra ryggar till de som behöver hjälp, för det kan ju hända att vi, utan att veta om det, faktiskt möter änglar. Gilla gärna om du håller med.
