Han skrev ett avskedsbrev till sin hund. 100 000 delningar senare? Ta fram näsdukarna…

Han skrev ett avskedsbrev till sin hund. 100 000 delningar senare? Ta fram näsdukarna…

<script data-adfscript="adx.adform.net/adx/?mid=168702&rnd=12341523"></script> <script src="//s1.adform.net/banners/scripts/adx.js" async defer></script>
Jag har svårt att föreställa mig den dag då jag måste ta ett sista farväl till något av mina husdjur. Jag vet att den hemska dagen kommer komma någon gång, jag vågar knappt tänka tanken. Men tyvärr är döden ett faktum, även för våra mest älskade djurvänner. Och på något vis måste vi hitta ett sätt att gå vidare. Musikern John Pointer var nyligen med om en tung förlust, efter att hans älskade hund Benny drabbats av obotlig sjukdom. Hjärt- och cancerspecialisterna försökte göra allt de kunde, men snart stod det klart att Bennys njurar och lever inte längre fungerade. När Bennys kropp gav upp, var John tvungen att fatta det tuffaste beslutet i hans liv: Han ville inte avliva sin hund, men gjorde det för Bennys skull. För att bearbeta sin sorg skrev John ned en berättelse, från Bennys perspektiv. Han lade upp historien på Facebook och sedan dess har den delats över 100 000 gånger. Ta fram näsdukarna (du kommer att behöva dem) och läs Johns fantastiska brev här nedan.
<div id="smartclip-ad"> <div id='smartclip-passback-ad'> <script type="text/javascript"> googletag.cmd.push(function() { googletag.defineSlot('/125128856/newsner.se.smartclip.passback', [580, 400], 'smartclip-passback-ad').addService(googletag.pubads()); googletag.defineSlot('/125128856/newsnerse-betwen-desktop', [[580, 400],[980, 300],[980, 120],[980, 240],[970, 90],[1250, 240],[1250, 300],[1250, 600]], 'smartclip-ad').addService(googletag.pubads()); googletag.display('smartclip-ad'); }); window.sc_smartIntxtNoad = function(){ googletag.cmd.push(function() { googletag.display('smartclip-passback-ad'); }); } </script> </div> </div>
benny1

Här är är Benny berättelse som publicerades på Facebook:

”Igår var en konstig dag. Jag kunde inte ta mig mig ur sängen. Killen jag lever med lyfte upp mig. Jag försökte ställa mig på benen, men de ville inte samarbeta med mig.

Husse sa: ”Oroa dig inte, jag tar emot dig, kompis”. Han bar ned mig för trapporna och ut genom ytterdörren. Det var så fint gjort av honom. Men jag var så kissnödig att jag bara tvungen att göra det direkt på platsen där han satte ned mig. I vanliga fall skulle jag inte göra så, men vi kom båda överens om att göra ett undantag den här gången.

Jag började gå ned mot parkeringsplatsen, till det ställe där jag och alla hundar går för att bajsa. Jag kände hur jag släpade fram mina tassar på marken. ”Märkligt”, tänkte jag. Och plötsligt så jag var bara tvungen att gå på toaletten igen, det var panik. Jag gjorde det mitt ute på parkeringsplatsen. Normalt sett skulle jag aldrig göra så. Det är mot reglerna.

poniter

Husse fick städa upp röran jag ställt till mig. Han är bra på det. Jag kände mig så generad. Jag såg på honom och han sa: ”Vill fortsätta promenaden, kompis?” Jag ville verkligen det, men det var förvånansvärt svårt. När vi nått slutet av parkeringen började mitt huvud att snurra. Jag försökte gå upp för en liten kulle, men jag ramlade nästan baklänges. Jag förstod inte vad som höll på att hända.

Husse böjde sig ner igen och klappade om mig. Det kändes bra. Han plockade upp mig och tog med mig hem. Jag var fortfarande förvirrad, mitt huvud kändes konstigt, men jag var glad över att inte behöva gå hela vägen tillbaka. Det verkade plötsligt som en oändlig väg tillbaka.

Det var så skönt att få lägga sig på sängen när jag kom hem. Min husse klappade mig och sa: ”Det fixar sig, kompis. Jag finns här för dig”. Jag älskar att ha honom nära. Jag vet att han gör allt för mig. Det känns bra. Han kände på mina tassar och tittade på mig. Han sa ”Oj, kompis, är du kall?” Det var jag. Mitt ansikte var kallt, mina tassar var frusna. Han sms:ade några personer, samtidigt som han klappade mig.

poniter1

Några minuter senare kom en annan person in i huset. Han är en av mina favoriter och hans namn är Jay. Han frågade om jag ville ha en filt. Jag fick ett varmt skynke och allt kändes bra. Jag kunde slappna av och de båda klappade om mig. Jag såg hur de försökte hålla tillbaka tårarna.

Jag vill inte att de ska gråta, det krossar mitt hjärta. Det är mitt jobb att få dem att må bättre, och jag var bara lite trött och kall. Jag somnade till några gånger, men när jag vaknade fanns det alltid nära för att se till att jag mådde bra. Under dagen hörde jag hur husse ringde några telefonsamtal, samtidigt som han tillbringade en hel del tid med mig. Jag hörde honom säga, ”09:00 i morgon … OK … ja … Jag säger till om tillståndet förändras ändras. Tack, Dr. MacDonald”.

poniter9

Han ringde en annan person och sa ”Jag är ledsen, jag måste ställa in i kväll”. Precis innan jag somnade till ännu en gång hörde jag hur husse grät.

På kvällen kom fler av mina favoritpersoner till huset. De var alla så kärleksfulla. Jag slickade bort deras tårar när de kom tillräckligt nära. De viskade fina saker i mitt öra och sa att jag var en duktig pojke. Senare på kvällen kände jag mig tillräckligt stark för att kliva upp och gå till dörren för att se om det skulle komma några nya gäster. Det var mer ansträngande än vad jag minns det, men jag älskade att se alla komma in genom dörren. Jag hörde husse säga något i stil med ”Det är första gången han tagit sig upp av egen kraft idag”. Alla verkade glada över att jag var uppe på benen igen. Jag var också väldigt glad, men jag kände mig också väldigt, väldigt trött efter den ansträngningen.

poniter2

När den sista gästen lämnade tog husse med mig ut för att rasta mig. När vi kom in igen gick vi mot trappan. Trappan kändes dubbelt så brant och tio gånger längre än vad jag minns den. Jag tittade oroligt på husse. Han tittade på mig och sa bara: ”Oroa dig inte, jag bär dig upp, kompis”.

I stället för att lägga mig i min egen säng, fick jag sova på husses säng. Låt mig upprepa detta: Jag fick sova i sängen tillsammans med husse! Vi har normalt våra egna sängar, men igår kväll gjorde han ett undantag. Det kändes så bra att vara nära honom. Jag tänkte, ”Det är här jag hör hemma. Jag kommer aldrig att lämna hans sida”. Trots detta mådde jag inte speciellt bra, det var svårt att andas den natten.

Allt detta började för några månader sedan. Vi var ute och lekte och jag blev helt slut. Jag vet inte vad som hände, men jag tror att jag slutade andas. Jag kunde höra min husse ropa på mig, men jag kunde inte röra en muskel. Han lyfte upp mitt huvud och såg in i mina ögon. Jag kunde se honom, men jag kunde inte slicka hans ansikte. Han frågade: ”Benny, är du där?”

Jag kunde inte svara. Han tittade på mig och sade: ”Oroa dig inte, kompis, det ordnar sig”.

Det snurrade och det höll på att svartna helt för mig, men plötsligt tog mina lungor ett djupt andetag och jag kunde äntligen se klart igen. Vi gick till en veterinär och allt jag hörde var ord som ”cancer”, ”njursvikt” och ”hjärtproblem”. Men allt jag vet är att jag ibland känner mig frisk och ibland … du vet … mår jag inte så bra. Då ger husse mig piller”.

poniter3

I morse hörde jag att husse gick upp för att ta en dusch. Han kom tillbaka in i sovrummet och luktade gott. Han hjälpte mig att att stiga upp, men den här gången klarade jag det på egen hand. Vi gick till trappan igen. Och den såg lika lång och brant ut som igår. Husse sa att ”Det är ingen fara, jag tar hand om dig, kompis”. Vi gick ned och ut. Jag gjorde mina behov, sedan gick vi in igen. Han öppnade en burk riktigt läcker burk av hundmat. Oh man… Som jag älskade det!

Jay dök upp igen. Vilken trevlig överraskning! Han och min husse verkade tagna, men de klappade ändå om mig. Det verkade lite som det var en lek. Alla kändes ledsna, men de låtsades att de var glada ändå. Ganska snart dök ytterligare en person upp. Hon var klädd som en läkare.

Jag hörde dem prata. De tittade på mitt tandkött och kände på mina tassar. Jag hörde kvinna, som var veterinär, säga: ”Det är ditt beslut, men han är definitivt inte okej. Jag vill inte pressa dig, men titta på hans päls och hans tillstånd… Jag är ärligt talad chockad över att han kan stå upp”.

Hon pekade på min nos, ”Det bör vara rosa här. Men det är nästan vitt, på gränsen till gult”. Min husse och Jay gick in för att prata om någonting. När de kom tillbaka ut hörde jag husse säga: ”Jag håller med. Jag vill inte vänta tills han blir i sämre skick”. Så vi gick in. Helt ärligt mådde jag ganska dåligt, även om jag orkade med en och annan promenad. Hela kroppen kändes kall, jag frös om mina tassar och bakbenen kändes stela.

Veterinären kom fram till mig igen. ”Jag ska bara sätta in detta i din muskel. Det är ett lugnande medel. Sedan kommer jag tillbaka. Kvinnan pratade med min husse: ”Allt du kan göra är att fortsätta att älska honom tills han somnar”.

poniter5

Han kysste mitt ansikte och såg i mina ögon. Han försökte att inte gråta. Veterinären sprutade in något i benet på mig. Jag stod bara och tittade på husse. Han är den bästa jag vet, jag kommer alltid stå vid hans sida. Husse och Jay klappade på mig och sa massor av fina saker; vilken bra hund jag är, vilket bra jobb jag har gjort, hur tacksamma de är över att ha mig i deras liv. Efter en stund började huvudet att snurra. FOKUS nu! Jag tittade tillbaka på min husse. Jag älskar honom så mycket.

Jag försvann igen. FOKUS! Det enda jag kunde se var min husse. Jag älskar honom så mycket. Jag kommer alltid att vara vid sin sida. Han vet det. Tröttheten tog över allt mer. FOKUS!

Veterinären sa: ”Han måste ha en otrolig vilja att stanna hos dig. Han kämpar verkligen, det är helt otroligt”. Min husse försökte hålla tillbaka tårarna och sa: ”Jag vet. Den här killen lever för mig. Han är den mest hängivna själ jag någonsin har träffat…”

poniter0

Jag stötte mitt huvud mot husses och vi blundade tillsammans. Jag kände frid. Jag kan verkligen inte beskriva det. Vi tittade på varandra igen. Jag kände mig trött, kanske var det bättre att lägga sig ned? Husse hjälpte mig ner. Oj, vad skönt det kändes att få vila. Jag kände hur han och Jay klappade om mig och hur de pratade med mig. De älskar mig så mycket. Hur lyckligt lottad är inte jag? Det kändes som alla jag någonsin känt och älskat fanns nära mig. Det var som att alla klappade mig, kliade mig bakom örat och på halsen. Det var fantastiskt.

Jag kände hur veterinärens byxor rörde vid mig. Berättade jag att min husse lät operera båda mina knän förut? De är av titan och har hjälpt mig mycket… Men du vet, på sistone har knäna inte riktigt fungerat som de ska.

poniter6

Alla fortsatte att klappa mig, samtidigt som kvinnan satte ytterligare en nål i benet på mig. Men den här gången kändes det annorlunda. I takt med att vätskan kom in i kroppen kändes det som att mina ben läkte. Det kändes helt perfekta! Det var som att cancern försvann, njurarna blev bättre och att mitt hjärta blev helt friskt. Det kändes som jag hade blivit av med alla mina sjukdomar. En fantastisk känsla!

Jag tittade på min husse, Jay, och den kvinna som bor i vårt hus, Shelly. Det var som att jag stod på avstånd och såg allihopa. De stod och tittade på något. Jag gick dit för att se. Det verkade som om … Jag vet inte. Det såg ut som att de hade samlats runt mig. Det såg ut som jag var riktigt sjuk och utmattad. Ansiktet såg livlöst ut, det såg ut som den stackars killen lidit. Han var bara ett skal.

poniter8

Det såg ut som min husse var lättad men samtidigt mycket, mycket ledsen. Jag älskar honom så mycket. Jag tittade på det där skalet som en gång var jag, och jag tittade på husse … Jag tror att han var ledsen över det han såg. Jag hoppade runt i rummet, som en clown, men det verkade som om alla andra i rummet var nedstämda. Det fokuserade bara på det där skalet till hund som låg där.

Min husse var ledsen. Jag lutade mig mot honom, som jag har gjort en miljon gånger tidigare, men det var inte riktigt samma sak. Det kändes som om hans kropp var ett moln och jag passerade rakt igenom honom. Så jag gick upp bredvid honom, satt stilla som han uppfostrat mig och försökte viska i hans öra. ”Oroa dig inte, kompis. Det ordnar sig, jag finns här för dig”.

Jag kommer aldrig lämna hans sida. Jag tror han vet det.

poniter10

Det här var i alla fall bland det mest rörande jag läst på länge. John brev från ”Benny” är ett fantastiskt och vackert sätt ta itu med sorgen efter att att förlora ett älskat husdjur, förhoppningsvis kan orden också hjälpa andra som går igenom samma sak.

Om du vill veta mer om John och Benny, besök Bennys Facebook-sida.

Dela gärna vidare detta om du vet hur svårt det kan vara att säga adjö till ett husdjur.

<div style="display:none; position: relative;"> <iframe style="display:none;"></iframe> <script type="text/javascript"> var data = { placementid: '1751316575131585_1751316815131561', format: '300x250', testmode: false, onAdLoaded: function(element) { console.log('Audience Network [1751316575131585_1751316815131561] ad loaded'); element.style.display = 'block'; }, onAdError: function(errorCode, errorMessage) { console.log('Audience Network [1751316575131585_1751316815131561] error (' + errorCode + ') ' + errorMessage); } }; (function(w,l,d,t){var a=t();var b=d.currentScript||(function(){var c=d.getElementsByTagName('script');return c[c.length-1];})();var e=b.parentElement;e.dataset.placementid=data.placementid;var f=function(v){try{return v.document.referrer;}catch(e){}return'';};var g=function(h){var i=h.indexOf('/',h.indexOf('://')+3);if(i===-1){return h;}return h.substring(0,i);};var j=[l.href];var k=false;var m=false;if(w!==w.parent){var n;var o=w;while(o!==n){var h;try{m=m||(o.$sf&&o.$sf.ext);h=o.location.href;}catch(e){k=true;}j.push(h||f(n));n=o;o=o.parent;}}var p=l.ancestorOrigins;if(p){if(p.length>0){data.domain=p[p.length-1];}else{data.domain=g(j[j.length-1]);}}data.url=j[j.length-1];data.channel=g(j[0]);data.width=screen.width;data.height=screen.height;data.pixelratio=w.devicePixelRatio;data.placementindex=w.ADNW&&w.ADNW.Ads?w.ADNW.Ads.length:0;data.crossdomain=k;data.safeframe=!!m;var q={};q.iframe=e.firstElementChild;var r='https://www.facebook.com/audiencenetwork/web/?sdk=5.3';for(var s in data){q[s]=data[s];if(typeof(data[s])!=='function'){r+='&'+s+'='+encodeURIComponent(data[s]);}}q.iframe.src=r;q.tagJsInitTime=a;q.rootElement=e;q.events=[];w.addEventListener('message',function(u){if(u.source!==q.iframe.contentWindow){return;}u.data.receivedTimestamp=t();if(this.sdkEventHandler){this.sdkEventHandler(u.data);}else{this.events.push(u.data);}}.bind(q),false);q.tagJsIframeAppendedTime=t();w.ADNW=w.ADNW||{};w.ADNW.Ads=w.ADNW.Ads||[];w.ADNW.Ads.push(q);w.ADNW.init&&w.ADNW.init(q);})(window,location,document,Date.now||function(){return+new Date;}); </script> <script type="text/javascript" src="https://connect.facebook.net/en_US/fbadnw.js" async></script> </div>
<iframe name="CPbanner14409872" src="http://track.adform.net/adfscript/?bn=14409872;cpjs=2;ord=[timestamp]" width="1250" height="600" marginwidth="0" marginheight="0" hspace="0" vspace="0" frameborder="0" scrolling="no" style="width: 100%; height: 48vw; max-height: 600px;"></iframe>
<div style="display:none; position: relative;"> <iframe style="display:none;"></iframe> <script type="text/javascript"> var data = { placementid: '1751316575131585_1751316838464892', format: '300x250', testmode: false, onAdLoaded: function(element) { console.log('Audience Network [1751316575131585_1751316838464892] ad loaded'); element.style.display = 'block'; }, onAdError: function(errorCode, errorMessage) { console.log('Audience Network [1751316575131585_1751316838464892] error (' + errorCode + ') ' + errorMessage); } }; (function(w,l,d,t){var a=t();var b=d.currentScript||(function(){var c=d.getElementsByTagName('script');return c[c.length-1];})();var e=b.parentElement;e.dataset.placementid=data.placementid;var f=function(v){try{return v.document.referrer;}catch(e){}return'';};var g=function(h){var i=h.indexOf('/',h.indexOf('://')+3);if(i===-1){return h;}return h.substring(0,i);};var j=[l.href];var k=false;var m=false;if(w!==w.parent){var n;var o=w;while(o!==n){var h;try{m=m||(o.$sf&&o.$sf.ext);h=o.location.href;}catch(e){k=true;}j.push(h||f(n));n=o;o=o.parent;}}var p=l.ancestorOrigins;if(p){if(p.length>0){data.domain=p[p.length-1];}else{data.domain=g(j[j.length-1]);}}data.url=j[j.length-1];data.channel=g(j[0]);data.width=screen.width;data.height=screen.height;data.pixelratio=w.devicePixelRatio;data.placementindex=w.ADNW&&w.ADNW.Ads?w.ADNW.Ads.length:0;data.crossdomain=k;data.safeframe=!!m;var q={};q.iframe=e.firstElementChild;var r='https://www.facebook.com/audiencenetwork/web/?sdk=5.3';for(var s in data){q[s]=data[s];if(typeof(data[s])!=='function'){r+='&'+s+'='+encodeURIComponent(data[s]);}}q.iframe.src=r;q.tagJsInitTime=a;q.rootElement=e;q.events=[];w.addEventListener('message',function(u){if(u.source!==q.iframe.contentWindow){return;}u.data.receivedTimestamp=t();if(this.sdkEventHandler){this.sdkEventHandler(u.data);}else{this.events.push(u.data);}}.bind(q),false);q.tagJsIframeAppendedTime=t();w.ADNW=w.ADNW||{};w.ADNW.Ads=w.ADNW.Ads||[];w.ADNW.Ads.push(q);w.ADNW.init&&w.ADNW.init(q);})(window,location,document,Date.now||function(){return+new Date;}); </script> <script type="text/javascript" src="https://connect.facebook.net/en_US/fbadnw.js" async></script> </div>
<iframe name="CPbanner14409873" src="http://track.adform.net/adfscript/?bn=14409873;cpjs=2;ord=[timestamp]" width="1250" height="600" marginwidth="0" marginheight="0" hspace="0" vspace="0" frameborder="0" scrolling="no" style="width: 100%; height: 48vw; max-height: 600px;"></iframe>