Det här är histoiren om en övergiven liten hemlös katt som kallades för Fulingen. Varje gång någon såg honom blev de rädda för att han var skada och sjuk. En man kom till undsättning – det förändrade hans liv för alltid. Jag vet inte om den här berättelsen är sann eller inte. Men vad jag vet är att den är oerhört sorglig, vacker och viktig. Vi kanske tror att kunskap är saker som går att ta på. Utbildning, allmänbildning, jobb. Men det viktigaste av allt är att vi tar hand om varandra. Att vi ser alla som bor på vår jord, oavsett hur vi ser ut eller vad vi är. Vetskapen om att det är insidan som räknas. Därför vill jag dela den här med er. Jag hoppas att ni känner likadant och vill dela den vidare.
I lägenhetshuset där jag bodde visste alla vem Fulingen var. Fulingen var områdets hemlösa katt.
Fulingen älskade tre saker i den här världen: slåss, äta skräp, och sist men inte minst närhet. Hans favoritintressen kombinerat med ett liv på gatan hade en stor inverkan på honom.
Till att börja med hade han bara ett öga. Han saknade dessutom ett öra och hans vänstra fot var bruten och läkt på ett sätt som gjorde foten missbildad. Sedan många år tillbaka hade han förlorat sin svans, det enda som fanns kvar var en liten stump. Om Fuling varit en välmående katt som tagits om hand av någon hade han varit en vacker, mörkgrå katt, men nu var han skadad, full av sår, och pälsen var skitig.
Det var alltid samma reaktion när någon såg Fulingen: ”Där är den där FULA katten!”
Alla barn i området varnades från att närma sig honom. De vuxna var rädd för honom och jagade bort Fulingen så fort de fick syn på honom. Om han närmade sig någons gräsmatta brukade de ta en vattenslang och spruta vatten på honom. Från mitt fönster kunde jag se hur Fulingen skämdes varje gång folk visade honom hur oönskad han var. Han såg så sorgsen ut. Så fort han såg ett barn började han jama, närmade sig dem för att få pälsen strykt, bönade och bad för att få lite kärlek. Om någon nån gång gav honom bekräftelse ville han aldrig lämna dem. Och oavsett hur folk betedde sig gav han dem alltid en andra chans. Han fortsatte att vara kärleksfull och snäll.
Jag ville, och tänke ofta på att ta hand om Fulingen. Ge honom kärlek. Ge honom ett hem. Rädda honom undan alla dumma människor. Men mitt jobb innefattade så mycket resande att det var en omöjlighet.
En dag stod jag i min lägenhet och hörde hur en katt skrek rakt ut i panik. Jag förstod att det var Fulingen. Han hade närmat sig ett par äldre män i området och försökt få lite närhet. De svarade med att ge honom stryk. Jag sprang allt vad jag orkade för att rädda honom! När jag kom till platsen låg han där. Misshandlad. Nästan livlös. Jag plockade upp honom och skyndade mig hemåt. Fulingen gav ifrån sig ljud som var smärtsamma. Han hade väldigt ont och kämpade för sitt liv.
Men, så plötsligt, när han låg där i min famn i fruktansvärda smärtor, började han slicka mig på handen. Jag höll honom mot mitt bröst för att ge honom kärlek och värme. Han fortsatte att slicka min hand och strök samtidigt med tassen på armen. Till och med när han kände den starkaste av smärtor var det enda han begärde lite närhet och kärlek.
I det ögonblicket tyckte jag att Fulingen var den vackraste, mest älkvärda varelsen jag någonsin sett. Inte en enda gång försökte han att bita mig, ta sig loss eller riva mig. Han tittade bara rakt in i mina ögon och visade tacksamhet över att jag sett honom. För att någon brydde sig honom. Tårarna började rinna nerför min kind.
Fulingen dog i mina armar innan jag hunnit hem till lägenheten. Men jag satt och höll honom i flera timmar efter hans hjärta slutat slå. Jag tänkte på hur en ärrad, missbildad liten katt så fullständigt kunnat förändra min syn på livet. Hur vänlig och kärleksfull han var. Han lärde mig mer om empati och omtänksamhet än 1000 böcker, kurser eller populära tv-program någonsin lärt mig. För det kommer jag alltid att vara tacksam. Han hade blivit ärrad på utsidan, jag på insidan. Det var dags för mig att fortsätta med mitt liv – och förstå det världens vackraste katt lärt mig. Att behandla andra som jag själv vill bli behandlad – oavsett vad.
Många vill bli rikare, mer framgångsrika, mer omtyckta, vackrare. Men jag, jag kommer alltid försöka vara som Fulingen – världens vackraste katt.
Bildkälla: Imgur.
Vill du ha fler liknande berättelser i ditt flöde så klickar du bara på gilla-knappen nedan.
