Här kommer en berättelse som jag har läst ett par gånger genom åren och den gör mig lika glad varenda gång. Anledningen är att den på ett alldeles utmärkt sätt visar varför vi aldrig någonsin får döma en medmänniska enbart på hur han eller hon ser ut. Jag tror att den här historien är påhittad för att fungera som en läxa vi alla borde ha med oss på livets resa. Jag gillar den mycket och vill därför dela den vidare så att ni kan få ta del av den. Om ni också gillar den får ni gärna klicka på dela efteråt så fler får läsa den.
Jag arbetar på ett café och en dag så klev en flicka i 14-årsåldern in på fiket. Hon fick en hel del elaka blickar från de andra gästerna och många skakade tydligt på huvudet mot henne då hon hade en rad av piercings i ansiktet, grönfärgat hår samt skinnjacka med trasiga jeans till. Då det är iskallt ute så är hennes klädval något märkligt och hon har dessutom en ganska bister uppsyn, något som gör mig nervös.
Jag: ”Hej, välkommen. Hur kan jag hjälpa dig?”
Tjejen: ”Jag kan ta fem av de största kopparna kaffe du kan hitta och tio ost- och skinksmörgåsar.
Jag: ”Okej, var det bra så?”
Tjejen: ”Ja, det var bra så.”
Jag: ”Det blir 400 kronor tack.”
Till min överraskning drar hon fram en 1000-kronorssedel ur fickan. Jag är misstänksam till en början och kontrollerar noga om sedeln verkligen är äkta. Något den visar sig vara och jag räcker sedan över kassen med smörgåsar till henne.
Jag: ”Här är din växel. Ditt kaffe kommer att vara klart alldeles strax.”
Jag håller ett öga på henne medan hon skickar ilskna blickar mot alla som stirrar på henne. Jag noterar hur hon tittar mot dricksskålen på bänken. När jag ger henne muggarna med kaffe frågar hon mig om skålen med dricks.
Tjejen: ”Det står på skålen att dricksen går till er som jobbar här. Är det några av er som pluggar på universitetet eller?”
Jag: ”Ja, jag pluggar på det tekniska universitetet här i stan. Några av de andra läser på ett annat universitet här i stan.”
Tjejen: ”Vad bra av er.”
Samtidigt som hon säger de orden tar hon fram växelpengarna jag just gav henne och trycker ner i dricksskålen. Hon slänger dessutom ner ett gäng extra hundralappar i skålen. Hon skojar lite med mig och sedan går hon ut med kaffet och smörgåsarna. Jag blir alldeles chockad av det hon gjort och springer efter henne ut. Där utanför ser jag henne stå i gathörnet och prata med en grupp hemlösa samtidigt som hon räcker över kaffet och mackorna till dem.
Jag: ”Ursäkta!”
Tjejen: ”Förlåt, glömde jag något?”
Jag: ”Nej, men du gav oss precis 1000 kronor i dricks och nu står du här och skänker mat till hemlösa.”
Tjejen: ”Ja, min pappa är oerhört rik. Jag känner att jag gör mer om jag verkligen går ut och träffar människor i stället för att bara skriva på en massa checker till välgörenhetsorganisationer. Varje fredag samlar jag ihop de jag lärt känna här och frågar vilka som behöver lite mat, sedan köper jag till dem. Jag kanske är ung, men jag kan göra skillnad. Jag brukar dessutom dela ut flygblad och hjälpa till på härbärgen för hemlösa.”
Utan att säga något mer ler hon mot mig och går iväg därifrån. Jag kunde bara inte sluta le och mitt leende höll i sig hela veckan.
Jag tycker verkligen det här visar varför man aldrig ska döma någon utifrån hur de ser ut. Var inte snål – klicka på dela här under om du håller med.
