Många som uppsöker vård upplever alltför ofta att läkare och annan personal inte lyssnar. Jag har själv upplevt hur läkare inte tar mina problem på allvar och ibland känns det som vissa inom vården bara utgår från sina egna föreställningar. Lyckligtvis händer det inte alls ofta och jag tycker överlag att alla sjuksköterskor och läkare som jag mött har varit fantastiska. Och eftersom jag hellre gillar att belysa positiva exempel, tänkte jag dela denna berättelse från Rebekka Fylling och hennes son Ole. I ett uppmärksammat blogginlägg hyllar hon den läkare som tog henne på allvar när hennes 3 veckor gamla son blev illa sjuk i blodförgiftning. Läs gärna vidare vad som hände här nedan.
Rebekka Fylling är en 28-årig mamma från norska Bergen och hennes son Ole såg dagens ljus för första gången i maj 2015. Den lille krabaten var välmående och vägde 3,4 kilo. Helt enkelt en perfekt liten pojke, som fick sitt namn efter sin farfars far, Ole. Storasyster Vilde var en av många som var lyckliga över den nya familjemedlemmen.
Men familjelyckan skulle snart bytas ut mot oro. När lille Ole bara var 3 veckor gammal fick han hög feber. Han lade inte på sig vikt som han skulle och mamma Rebekka anade att något inte var som det skulle.
”En vecka efter födseln reste vi på en hotellweekend med min familj från Sunnmøre. Min fina och underbara pappa fyllde 60 år, så han och min mamma bjöd mig en långhelg för hela familjen på Solstrand Hotel. Jag såg absolut inga problem med att ta med Ole. Det var bara knappt en timmes bilfärd från vårt hem. Min tvillingsyster är en person som verkligen bryr sig om alla runt omkring sig. Hon läser mig som en öppen bok och vet när något är fel. Hela helgen sa hon till mig att hon kände att det var något som riktigt stämde med Ole.
Han drack väldigt lite och sov hela tiden. Han verkade håglös, och det var svårt och få riktig kontakt med honom. Jag vet att det är inte är så lätt att få kontakt med en nyfödd baby, men man kunde ändå se att något inte stod rätt till. med en baby som är så nyfött, men man kunde ändå se honom något inte stod rätt. Innan vi lämnade, han vägde 1 och 2 gånger extra, eftersom han hade gått ner i vikt efter förlossningen . Han lät inte på som förväntat, och vikten var ganska låg under en period. Jag ammade och ammade och ammade. Men han tappade i vikt”, skriver Rebekka på sin blogg.
”Efter en lång tid (det kändes som år) av viktminskning, en baby som bara sov och var slö, kom den höga feber. Jag packade en väska, satte honom i bilsätet och körde till vårdcentralen för en extra koll. När jag kom in till doktorn jag blev tillsagd att sätta Ole på en bänk. Jag klädde av honom alla kläder, läkaren kände på honom och tog tempen. Vi satt inne i ett kallt rum. Ole sov. Han gjorde inte en min, rörde inte på sig och gjorde varken motstånd eller grät när doktorn flyttade på honom, kände på honom eller tog tempen på honom.
Jag kommer aldrig att glömma vad läkaren sa till mig: ”Rebekkaa? Har du packat med dig tillräckligt med kläder för dig och Ole? Du är trebarnsmor, när du säger att något är fel med Ole så litar på dig. Jag skickar dig till sjukhuset på Haukeland, och jag tror nog att ni blir kvar där ett par dagar tills de tagit reda på vad som är fel med Ole. Jag skickar dig till en säker och trygg plats där du bör få hjälp, jag vill bara ditt och denna underbara lilla pojkes bästa”.
”Jag körde själv till Haukeland. Jag och Ole. Kim (maken) var hemma med Vilde och Julie. När jag kom till Haukeland stod en trevlig kvinna i dörren. Hon visade oss in i ett rum där de togs några tester på Ole. Han hade gått ned ännu mer i vikt.
Nu stod tiden stilla.
Jag grät, jag var livrädd och visste inte vad som skulle hända. Jag blev visad till ett rum inne på barnavdelningen. Ole var inte med mig, eftersom de var tvungna att undersöka honom ordentligt. Efter en stund kom de rullandes på Ole i en sjukhussäng. Han fick mat genom en sond och övervakades 24/7. Det var långa dagar på Haukeland. Vi låg i samma rum i 12 dagar, utan resten av familjen. Men idag är jag så otroligt glad för detta. Vi togs på allvar, vi fick möta så otroligt många duktiga läkare och de gjorde allt i sin makt för att se till att Ole skulle bli frisk igen.
Ole hade blod förgiftning. Hade jag väntade hemma utan och att uppsöka doktorn, hade läkaren skickade hem mig eller hade jag bara skjutit på det en liten stund……. Ja, då våga jag inte tänka på vad som kunnat hänt honom. Både jag och doktorn vid vårdcentralen tog rätt beslut, och Ole blev 100% frisk igen. Jag är glad att jag bor i ett land som Norge. Jag är glad att vi har ett sjukvårdssystem som tar mig på allvar. Jag är glad att vi har otroligt många skickliga läkare, barnmorskor och speciellt sjuksköterskor. De räddade livet på vår lilla skatt. Jag är mycket tacksam för det nu. ♥♥ En liten skatt som sover i sjukhussängen. ♥♥
Inlägget och bilderna från bloggen är publicerat av Newsner Familj med tillåtelse från Rebekka.
Dela gärna vidare den här mammans starka berättelse om du också tycker att det finns otroligt mycket duktig vårdpersonal där ute som inte alltid får den uppmärksamhet och uppskattning som de förtjänar. Tillsammans kan vi hjälpas åt att höja deras status och få fler att inse hur värdefulla de är.
