Livet kan vara tufft. Därför är det viktigt att hjälpas åt. Det är så enkelt att med små gester göra en dag lite bättre för någon annan. När jag läste den här historien som en kille, han heter Timothy. delade på Facebook fick jag tårar i ögonen. Han såg en mamma som hade det svårt att få ihop det till en liten lunch med sin son och bestämde sig för att hjälpa till. Att visa sann medkänsla är bland det viktigaste som finns. Snälla människor gör faktiskt världen mycket bättre.
”Jag sitter på McDonalds och dricker en sprite, okej, det är min tredje sprite. I hörnet står en kvinna och… väntar. Hon stod där redan när jag kom. En man kommer in genom dörren med en liten pojke, kanske tre år gammal. ”Du skulle varit här för en timme sedan”, säger hon och verkar lite upprörd. ”Jaja, jag är här och här är han.” Mannen lämnar över pojken, vänder sig om och går mot dörren. Hon säger, ”har du några kronor så jag kan köpa en cheeseburgare? Jag har bara så att det räcker till hans happy meal.”
Mannen vänder sig om för att se efter så att ingen hör. ”Fan ta dig, du kan svälta”, säger han och går. Kvinnan bara skakar på huvudet och går fram till disken med pojken. Tonåringen i kassan säger att hon saknar tre kronor så kvinnan och pojken går ut till bilen och där hittar hon lite växelpengar.
Kvinnan och pojken sätter sig sedan vid ett bord och hon dukar upp hans happy meal. Hon frågar honom om mamma kan få smaka en pommes frites och han ger henne den han redan tagit en tugga av (det får mig att fnissa till).
Jag går över till läskmaskinen och fyller på min mugg igen. Sen går jag fram till tonåringen i kassan och beställer två dubbelhamburgare, en stor pommes frites och en stor dricka och betalar. På en servett skriver jag: ”Håll huvudet högt och sluta aldrig kämpa. Du KAN. Du VILL. :)” Jag säger till killen i kassan att ge brickan till henne, men att han inte ska säga att maten är från mig.
Så kassören går fram till kvinnan, ställer ner brickan och säger: ”Det här är till dig. Jag får inte säga från vem, men det är inte från mig.” Killen går tillbaka till kassan och kvinnan tar upp servetten och läser och tårar börjar rulla längs hennes kinder. Hon börjar äta och den lilla pojken vill byta en kyckling nugget mot en bit hamburgare (det här för mig också att fnissa).
När de har ätit upp och börjar gå mot utgången passar de mig. Jag ler mot pojken och tittar på henne och hon viskar ett tack. ”För vad då?”, svarar jag. Hon bara ler. Jag vinkar till pojken och önskar honom en fin dag.
Livet är tufft. Försökt alltid göra livet lite lättare för någon annan. Små saker gör stor skillnad. Till alla andra ensamstående föräldrar i liknande situation: ””Håll huvudet högt och sluta aldrig kämpa. Du KAN. Du VILL.”
Tycker du också att mannens vänliga gest är inspirerande? Dela gärna historien med dina vänner!
