Den här berättelse hittade jag på en amerikansk sajt och den träffade verkligen mig rätt i hjärtat. Den verkar vara postad på Facebook ursprungligen, så jag vet inte om den är sann, men det som är så fint är det historien kan lära oss. En kvinna får se en gammal dam som halkar på gatan och ingen verkar bry sig om att försöka hjälpa henne. Men själv bestämmer hon sig direkt för att gripa in och det som händer sen berättar verkligen något otroligt viktigt om livet som vi alla borde ha i bakhuvudet.
När jag bodde i Chicago gick jag en dag ner för den 63:e gatan. Det var en kall och blåsig dag. På andra sidan gatan fick jag syn på en liten gumma som kämpade sig fram med två stora kassar med matvaror. Helt plötsligt halkade hon och föll på en stor isfläck.
Ingen verkade notera det, bry sig eller så struntade de helt enkelt henne. De klev till och med rakt över henne eller gick runt henne där hon låg på marken. Ingen stannade för att fråga om hon gjort sig illa eller försökte hjälpa henne. Jag betraktade det här i en minut eller två för att se vad som hände. Men ingen erbjöd någon hjälp alls!
Även om jag visste att jag skulle bli sen till jobbet sprang jag över gatan för att se om jag kunde hjälpa henne. Hon grät och hade ett stort sår på benen. Jag hjälpte henne upp, samlade ihop varorna som ramlat ut på gatan och gick med henne hem. Hon bodde bara ett par kvarter bort, men de här kvarteren i stan är verkligen stora.
Hur som helst, när vi kom fram till hennes hus bjöd hon in mig på kaffe. Jag hade inte hjärta att säga nej för hon verkade så ensam. Jag hjälpte henne med benet och sedan drack vi kaffe. Hon berättade några anmärkningsvärda historier och visade bilder.
Det här blev början på en varm och lång vänskap. Jag kom tillbaka och besökte henne en gång i veckan efter det här. Hon såg verkligen fram emot mina veckobesök och bjöd alltid på kaffe och sötsaker, som hon kallade det.
Vi var goda vänner i flera år ända till hon gick bort. Hon blev 78 år. Jag saknar dig Hannah. Vila i frid, sov med änglarna.
Moralen med den här historien: var alltid snäll och hjälp de gamla så gott du kan. Vi kommer alla vara i deras skor en dag!
Jag håller sannerligen med om den här berättelsens poäng – vi måste alltid hjälpa våra äldre. Om du håller med får du gärna klicka på gilla här under.
