Vissa människor är så känslokalla inför djurs känslor att jag blir både ledsen och arg.
Jag kommer aldrig acceptera eller förstå hur någon människa kan behandla en hund som skräp – än mindre en dräktig hundmamma.
Men det var precis vad som hände i den ryska staden Voronezj, när en gruppbyggarbetare begravde en hund levande under ett pågående reparationsarbete.
Som tur var fanns det en djurvän som vägrade stå och se på när hundmamman sakta gick mot en säker död.
På hösten 2015 började några grannar i den ryska staden Voronezj höra märkliga ljud under trappan upp till lägenhetsporten.
Framför allt var det en man, Vadim, som reagerade när han gick till och från sin bostad. Ibland hörde han någon som gnydde, ibland var det ett högre skall.
Han bestämde sig för att söka hjälp och hörde av sig till en kommunarbetare.
Ingen på kommunen var dock intresserad av att undersöka saken vidare, trots att Vadim och hans sambo Aleksandra hade på känn att något levande befann sig under trappan/trottoaren.
Av ljuden att döma var det förmodligen en hund som fanns under marken.
Några veckor innan paret hörde ljuden för första gången hade ett gäng byggnadsarbetare inlett reparationsarbeten på gatan, skriver RT.
En del av trottoaren hade kollapsat under arbetet och arbetarna var tvunga att fylla igen hålet. På något sätt hade hunden, som senare fick smeknamnet Belka, lyckats krypa in under rasmassorna.
Byggarbetarna borde förstås ha sett att hunden fanns där när de förseglade hålet, men ingen reagerade.
”Jag tror inte att de bara missade att lägga märke till hunden. Det är inte en hamster. Byggarbetarna orkade förmodligen inte lägga ned tid på att försöka få upp hunden. Våra andra grannar var också likgiltiga. De förstod att det stackars djuret var fången där nere, men ingen ville skita ned sina händer. Ingen brydde sig”, säger Aleksandra.
Hennes make Vadim bestämde sig dock för att börja gräva upp trottoaren igen, för att rädda Belka.
Till slut lyckades Vadim få upp hunden, utan myndigheternas hjälp. Den dräktiga hundmamman var vid liv, trots att hon spenderat flera dagar under jord – utan vare sig vatten eller mat. Tyvärr hade inte hennes valpar klarat sig.
Belka fördes sedan till en lokal hundräddningsgrupp, som hjälpte henne att återhämta sig. Det startades också en insamling för att hjälpa Belka och flera hundra slöt upp och skänkte pengar.
En vecka efter räddningen fick Belka också återförenas med sin skyddsängel, Vadim.
Det blev ett kärt återseende, som ni kan se själva!
Skulle inte Vadim agerat så osjälviskt skulle Belka förmodligen slutat sina dagar under en trottoar. Men som tur är finns det fortfarande människor som är beredda att flytta berg för att rädda djurliv!
Gilla och dela gärna denna berättelse vidare, om du tycker att Vadim förtjänar en stor guldstjärna för sitt stora hjärta och beundrandsvärda handlande!
