Alla som någon gång har känt sig ensamma och utsatta vet vad en hjälpande hand betyder. En enkel bekräftelse på att man faktiskt har en plats på den här jorden kan förändra en människas liv. Det behöver inte vara storslaget – ibland kan en väldigt liten gest betyda väldigt mycket. Jag vet inte om den här historien stämmer eller inte, men jag läste den och blev så berörd av kassörskans hjärtevärmande insats att jag vill dela den med er. Historien är berättad av en kassörska på en snabbmatsrestaurang. Hon ser en 15-åring bli förföljd av mobbare – och agerar direkt.
Jag jobbar i kassan på en snabbmatsrestaurang. En dag kom en tjej i 15-årsåldern fram för att beställa.
15-åringen: ”Jag vill ha meny nummer 3 och läsk till den, tack.”
Jag: ”Absolut. Var det bra så?”
15-åringen: ”Hmm… Nej, faktiskt inte. Jag tror att jag blev förföljd hit. Om du ser några tjejer som kommer hit och är jobbiga mot mig, kan du be dem att gå härifrån?”
Tjejen tar sin mat och sätter sig vid ett bord där alla vi i personalen lätt kan se henne. Bara ett par minuter senare kommer tre tjejer in och går rakt fram till 15-åringens bord och börjar kalla henne för elaka saker. På de 30 sekunderna det tar för mig att fråga min chef om tillåtelse att sparka ut gruppen av tjejer börjar 15-åringen att gråta.
Jag till tjejgänget: ”Ni mobbar den här tjejen. Jag måste be er att lämna lokalen.”
En av mobbarna: ”Det är okej. Vi känner henne.”
Jag: ”Nej, det är inte okej. Ni får inte störa de kunder som har betalat för att äta här.”
En annan av mobbarna: ”Vi kan köpa något. Då är vi också kunder som har rätt att vara här.”
Jag: ”För sent. Jag kommer inte bara stå och kolla på när ni mobbar den här tjejen. Om ni inte går härifrån kommer jag att kalla på vakten och ni kommer att bli portade från byggnaden.”
Då vår restaurang låg i ett köpcentrum vid den stora parkeringen, betydde det att de också skulle bli portade från köpcentrumet, så de gick ganska snabbt efter jag sagt det till dem. Eftersom 15-åringen fortfarande var väldigt ledsen, så bjöd jag henne på en gratis milkshake och satte mig ner vid henne tills hon lugnat ner sig.
Jag: ”Så, vad handlade det där om? Känner du de där?”
15-åringen: ”De går i samma skola som mig. Jag bor hos en värdfamilj och ända sedan de fick reda på det har de följt efter mig och hånat mig för det. I flera veckor har jag letat efter en lugn plats där jag kan plugga. Jag kan inte göra det där jag bor. Det är alldeles för livat och jag har ingenstans jag kan sitta. Och jag har varit på så många restauranger och biblioteket, men de följer efter mig överallt. Och ingen har velat hjälpa mig. Ni är de första som velat göra det.”
Jag lät henne fortsätta med läxorna och dagen efter berättade jag om hennes situation för alla i personalen. Sedan den dagen fanns alltid någon som höll utkik och hjälpte henne. Hon återvände flera gånger i veckan för att plugga och tjejerna slutade dyka upp. Vi fick göra en god gärning – och hon fick en plats där hon kunde känna sig säker och trygg.
Om du vill dela med dig av den här inspirerande historien kan du göra det på knappen nedanför.
