Trots att mänskligheten på många sätt kommit långt, har vi fortfarande uppenbara brister.
Fördomar är en sådan sak. Vi kan vara väldigt snabba att döma varandra utifrån hur vi ser ut vid en första anblick.
Men sanningen är ju att ingen människa är sitt utseende, en människa är så mycket mer.
Denna historia har jag läst förut, men nu såg jag den igen och jag tycker den har en så viktigt poäng att jag ville dela den vidare.
Förhoppningsvis kan den få fler att se bortom utseendet och istället titta mer på insidan.
Vi får aldrig glömma bort att försöka älska våra medmänniskor för vilka de egentligen är, oavsett utseende och yttre attribut.
Historien början med att en man går in på flygplanet och tar sin plats, bredvid fönstret. Det är en helt vanliga flygresa, från Tokyo till Hong Kong. Men när sedan en överviktig kvinna sätter sig bredvid honom och blir hans värsta mardröm plötsligt verklighet.
”Hej! Hur är läget?”, frågade kvinnan leende medan hon slog sig ner bredvid mig. Hon var tvungen att sätta sig ner långsamt och pressa ner sin väl tilltagna bakdel i sätet. Hon fyllde ut allt tillgängligt utrymme.
Medan hon satte sig bekvämt fällde hon ut sin stora arm på vårt gemensamma armstöd. Hennes enorma storlek upptog varenda centimeter av tillgängligt utrymme runtom oss vilket fick mig att trycka ihop mig mot flygplansfönstret. Hon lutade sig mot mig igen och upprepade sin hälsning med en positiv och vänskaplig röst vilket tvingade mig att vända mig om och titta på henne. ”Hej.” svarade jag med en tydligt skeptisk röst.
Jag vände mig mot fönstret igen och stirrade ut medan jag tjurade i tystnad över hur många timmar jag skulle tvingas sitta och trängas bredvid detta monster. Hon puffade till min arm med sin stora, köttiga arm: ”Mitt namn är Laura. Jag kommer från Storbritannien. Och du då, är du från Japan?”
”Malaysia”, muttrade jag tillbaka.
”Jag är så ledsen om du får trängas, kan du acceptera min ursäkt? Kom igen, skaka min hand. Om vi ska spendera sex timmar tillsammans på det här flyget borde vi vara vänner, tycker du inte?” sa hon medan hon viftade med sin stora hand framför mitt ansikte. Motvilligt tog jag hennes hand i tystnad.
Laura inledde sedan en konversation med mig utan att bry sig ett dugg om mina ovänskapliga reaktioner. Hon pratade ivrigt om sig själv och sin resa till Hong Kong där hon skulle träffa sina vänner. Hon rabblade ur sig en lista av saker hon skulle köpa till eleverna hon undervisade där hemma.
Jag svarade enbart med ett ord när hon frågade saker om mig. Oberörd av mina kyliga svar nickade hon intensivt medan hon gav mig uppskattande kommentarer till mina svar. Hennes röst var varm och omtänksam. Hon var hänsynsfull och tillmötesgående när vi blev serverade dryck och mat och försäkrade sig om att jag hade tillräckligt med plats för att kunna röra mig i mitt säte. ”Jag vill inte tränga in dig med min elefantstorlek!”, sa hon genuin uppriktighet.
Till min förvåning började det ansikte jag hade avskytt för bara någon timme nu att locka fram ett leende på mitt ansikte. Jag kunde inte låta bli att långsamt släppa ner garden.
Laura var en intressant människa att samtala med. Hon var väldigt allmänbildad och kunde mycket om både filosofi och naturvetenskap. Hon kunde förvandla ett ämne som kändes helt ointressant till något riktigt spännande och något man ville veta mer om. Hennes kommentarer var humoristiska och inspirerande. När vårt samtal gled in på kulturella frågor blev jag positivt överraskad av hennes intelligenta kommentarer och genomtänka analyser.
Samtidigt som vi satt och pratade med varandra lyckades Laura samtidigt få alla ur personalen som serverade oss att gå vidare skrattandes åt något av hennes skämt.
När en flygvärdinna tog bort våra tallrikar levererade Laura flera skämt om hennes storlek som fick flygvärdinnan att vrida sig av skratt medan hon kramade Lauras hand: ”Du får mig verkligen på gott humör!”
De kommande minuterna lyssnade Laura uppmärksamt och gav flera tips till flygvärdinnan rörande hennes viktproblem. ”Jag måste jobba nu, men jag kommer tillbaka igen och pratar med dig om det här”, svarade den mycket tacksamma flygvärdinnan innan hon rusade vidare.
”Har du någonsin funderat över att gå ner i vikt?”, frågade jag Laura.
”Nej. Jag har jobbat hårt för att bli den jag är. Varför skulle jag vilja förändra mig?”
”Du är inte orolig över hjärt- och kärlsjukdomar som ju kommer med övervikt?”
”Inte alls. Du får bara dessa sjukdomar om du hela tiden går runt och oroar dig över din vikt. Man ser ofta reklamannonser från olika bantningsföretag i stil med ’frigör dig själv från ditt extrabagage så att du kan vara din själv’. Det är bara strunt! Du kan inte bli fri förrän du är trygg med den du är och hur du ser ut oavsett vilken tid det är på dygnet eller året! Varför skulle jag vilja kasta bort min tid på olika dieter när jag har så mycket mer viktiga saker att göra och så många nya människor att lära känna? Jag äter hälsosamt och promenerar regelbundet. Jag är såhär stor för att jag är född att vara stor. Livet är så mycket mer än att oroa sig över sin storlek hela dagarna.”
Hon tog en klunk av sitt vin. ”Dessutom, gud har gett mig så mycket glädje att jag behöver en större kropp för att få plats med allt! Varför skulle jag riskera att tappa all min glädje genom att gå ner i vikt?”.
”Folk ser mig ofta som en fet kvinna med en stor bakdel, stora lår och ett par rejäla bröst som ingen man någonsin skulle bry sig om. De ser mig som en slusk. De tycker att jag är lat och att jag saknar viljestyrka. Men de har fel.” sa hon och höll samtidigt upp sitt glas mot en passerande flygvärdinna, ”mer av det här magnifika vinet tack”. Hon låg varmt mot flygvärdinnan och sa ”fantastisk betjäning från er personal idag, klappa er själva på axeln!”.
Hon vände sig tillbaka mot mig och fortsatte: ”jag är faktiskt en smal person på insidan. Jag är så full av energi att människor har svårt att hänga med i mitt tempo. Jag har mina extrakilon för att hålla ner tempot, annars hade jag sprungit runt som en dåre överallt och jagat män!”
”Jagar män efter dig?” frågade jag och log.
”Självklart gör de det. Jag är lyckligt gift men det händer fortfarande ofta att män friar till mig. De flesta av dem har problem i sina relationer och de behöver någon att anförtro sig till. Av någon anledning gillar de att prata med mig. Jag tror att jag borde ha blivit rådgivare i stället för lärare!”
Hon tog en konstpaus och sa sedan eftertänksamt: ”Du vet, relationen mellan kvinnor och män är så komplicerad. Kvinnor avgudar män och kallar dem ”älskling” till dem får veta att männen ljugit för dem, då förvandlas de till bittra personer! Män älskar kvinnor så mycket att de ser dem som sida själsfränder till de tar ett titt på sina kreditkort, då förvandlas kvinnorna till små djävular i männens ögon.”
Lauras inspirerande konverserande hade förvandlat den här flygningen till något alldeles fantastiskt njutbart. Jag fascinerades också av hur människor verkade dras till henne. När vi närmade oss landning stod nästan hela personalen vid våra säten och skrattade och skämtade med Laura. Passagerarna runtom oss deltog också aktivt i allt skojande. Och Laura stod i mitten av all uppmärksamhet och fyllde hela planet med sin värme.
När vi vinkade farväl till varandra i terminalen på flygplatsen såg jag hur hon gick mot en stor grupp med vuxna och barn som log med hela ansiktena när de såg henne komma. De jublade medan de kramade om henne. Hon vände sig om och log mot mig.
Jag blev helt överväldigad när jag insåg att Laura var den vackraste kvinnan jag hade mött i hela mitt liv.
Tycker du också Laura verkar vara en underbar kvinna? Gilla gärna du också 🙂
