Att vara ensam förälder och ta hand om två barn kan inte vara lätt. Det ställer stora krav på att ensam kunna uppfostra barnen till att bli bra människor och ge dem rätt värderingar. Jag växte upp ensam med min mamma – och när jag läser den här historien får jag direkt en tår i ögat. Jag har inte funderat på flera år vad min mamma har gjort för mig men den här berättelsen griper verkligen tag. Jag vet inte om den stämmer helt och hållet men den påminner oss alla hur mycket kärlek kan göra. Dela gärna vidare den här vackra historien till någon som du tycker förtjänar mer kärlek.
När min make berättade, efter 11 år av giftermål, att han hade ansökt om skilsmässa och skulle flytta ut, tänkte jag först och främst på mina barn. Min son var bara fem år, och min dotter var fyra år. Skulle jag kunna ge dem en känsla av att vi tre var en ”familj”? Skulle jag, som enda förälder, få dem att känna sig trygga och lära dem rätt värderingar som jag visste att de skulle behöva i livet? Det enda jag visste var att jag var tvungen att försöka.
Varje söndag gick vi till kyrkan. Under veckorna gjorde jag läxorna med dem, och vi pratade ofta om varför det är så viktigt att göra rätt saker. Detta tog mycket tid och energi fastän jag inte hade jättemycket att erbjuda. Det jobbigaste av allt var att det var svårt att verkligen veta om jag nådde fram till dem.
På mors dag, två år efter skilsmässan, såg jag att det stod massor av fina blommor framme vid altaret när vi gick in i kyrkan. Under gudstjänsten sa prästen att han såg moderskapet som ett av de tuffaste i livet, och att det förtjänade erkännande.
Han bad alla barn att gå fram till altaret och välja ut en blomma som de sedan skulle ge till sin mamma som en symbol över hur mycket de älskar henne.
Min son och min dotter gick hand i hand nerför gången med alla andra barn. De funderade tillsammans vilken blomma som de ville ta tillbaka till mig. Vi hade verkligen klarat av några svåra stunder tillsammans, och den här lilla uppskattningen var precis vad jag behövde just då. Jag tittade på alla vackra blommorna och började tänka ut var jag skulle ställa den blomma som de skulle välja åt mig, eftersom jag var säker på att de skulle välja en under blomma åt mig för att visa deras kärlek.
Mina barn tog uppdraget på största allvar och tittade igenom varje kruka och blomma. De höll fortfarande på att välja blomma när alla andra barn var färdiga och hade gett sina mammor deras blommor.
Till sist, med ett glatt utrop, gjorde de sitt val. De gick med leenden nerför gången mot mig och gav mig blomman som de hade valt för att visa mig uppskattning.
Jag stirrade på blomman som de hade valt. Det var en vissen blomma som såg sjuk ut och knappt levde. Trots att jag kände mig förödmjukad tog jag emot blomman som min son gav mig. De hade uppenbart valt den sjukaste och ledsnaste blomman av alla. När jag tittade på deras leende ansikten såg jag hur stolta de var över valet, och eftersom jag visste hur lång tid det tagit för dem att välja log jag tillbaka.
Men jag var tvungen att fråga varför det hade valt den blomman av alla de vackra blommorna som fanns. Varför valde de den här?
Med stor stolthet sa min son:
”Den här blomman såg ut som att den behöver dig mamma”.
Jag började gråta och kramade om mina barn hårt. De hade precis gett mig den finaste Mors dag-presenten som jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Mitt hårda arbete och uppoffringar hade gett resultat – och jag visste de att de skulle växa upp och bli bra människor.
Dela den här vackra historien vidare till någon du tycker förtjänar mer kärlek.
