Ett barn ska naturligtvis vara älskat av sina föräldrar, och så är som tur är fallet också i de flesta familjer.
Men för alla ser verkligheten inte ut så. Därför blev jag väldigt berörd av den här historien, som jag har hittat i lite olika versioner på nätet. Jag har inte hittat originalkällan, men tycker att berättelsen är så pass viktig att jag vill dela med mig av den.
”När jag var en liten flicka i sjuårsåldern var jag i affären med min mamma. Min mamma önskade mig aldrig, och det är en sanning jag inte tänker gömma undan. Hon slog mig aldrig eller förolämpade mig. Hon ignorerade mig bara och behandlade mig alltid som att jag var irriterande och berättade att hon inte ville ha några barn. Och hon var strikt. Jag skulle ALDRIG få någonting likt en leksak eller något sådant, och jag skulle hamna i trubbel om jag ens frågade.
Så när vi gick i varuhuset och jag följde efter min mamma i butiken tog jag tag i en poetisk bok. När hon gick runt och handlade gick jag bakom och läste högt ur den för henne. Hon skrek åt mig och jag sprang tillbaka och lämnade den (varför var det för övrigt en poesi-bok i ett vanligt varuhus? Jag vet inte, men det fanns många böcker i hyllan och jag ryckte åt mig den).
När vi gick ut ur butiken sprang en man ikapp oss och la en påse i min hand. Han hade köpt boken åt mig och gav mig den när vi gick ut ur affären. Jag blir fortfarande tårögd när jag tänker på det, för det betyder så mycket för mig. Jag menar, jag var ett barn och hade aldrig fått något jag önskade till jul. Inte ens något som var på rea eller rentav gratis. Att få det här som jag så gärna ville ha, det känns helt fantastiskt.
Jag har fortfarande kvar boken och jag kommer aldrig att glömma känslan när jag fick den.”
Vill du ha fler liknande berättelser i ditt flöde så klickar du bara på gilla-knappen nedan.
