Att ha ett barn med speciella behov kan medföra alla möjliga typer av utmaningar i vardagen. Det kan handla om utmaningar i skolan eller om utmaningen att hitta kompisar att leka och umgås med. När jag läste den här kvinnans fina brev om just det ämnet kände jag en mängd olika känslor. Dels en smärta över att det ska behöva vara såhär men också en enorm glädje när jag läser vad som hände. Kvinnan som skrivit brevet heter Tricia Rhynold och hon är mamma till en autistiske liten pojke som heter Timothy. Hon publicerade första gången det här brevet på sin blogg där hon tackar mamman som bjöd in hennes son till ett barnkalas på ett väldigt fint sätt. Brevet har på kort tid lästs av flera miljoner och jag tror att du kommer förstå varför.
Kära (jättehäftiga) mamma,
Du känner inte mig och jag känner inte dig. Men min son, Timothy, sitter ibland bredvid din son i skolan.
Timothy har en svår form av autism. Men han är också en 7-årig liten pojke som älskar och leker med hela sitt hjärta. Han behöver väldigt mycket extra hjälp i skolan och ibland kan han verka helt omedveten om vad som händer framför ögonen på honom.
Han vill ha vänner men vet ibland inte hur han ska bli vän med någon.
Han vill leka men vet inte alltid hur man frågar någon.
Han vill bli inkluderad men vet ibland inte hur han ska bära sig åt.
Vi som är föräldrar till barn med särskilda behov vet alltför väl vilken smärta våra barn känner när de lämnas utanför vid sociala sammankomster.
Organiserad idrott, när barn samlas för att leka, övernattningar hos varandra och de fruktade barnkalasen.
Jag kan helhjärtat avslöja att min son inte har besökt ett enda barnkalas. Vi har fått mängder av inbjudningar de senaste åren, men då oftast ifrån barn som barmhärtigt bjuder in hela klassen. Missförstå mig inte, jag är tacksam.
Men jag undrar om föräldrarna vet vad som skulle hända om jag tog med Timothy? Alla avbrott och alla plötsliga utbrott. Jag skulle hata att ta bort rampljuset från födelsedagsbarnet.
Med anledning av detta tackar vi artigt nej. Varje gång.
Ända tills din inbjudan kom på posten med en speciell hälsning:
”Carter sitter bredvid Timothy i skolan och han pratar alltid om honom. Jag hoppas verkligen att han kan komma på kalaset. Vi ska hyra ett uppblåsbart studsslott som vi kan sätta en liten rutschkana på. Vi kommer också att ha vattenballonger och vattenpistoler. Timothy kanske kan komma tidigare på dagen om han tycker att det blir för mycket att umgås med hela klassen. Låt mig veta hur vi kan lösa det på bästa sätt.”
Du skrev precis det jag behövde läsa den där dagen och du visste inte ens om det.
Tack vare din son är min son inkluderad.
Tack vare din son känner han sig önskad.
Tack vare din son har han en röst.
Och jag vill att du ska veta att tack vare dig kan jag ta mig igenom ytterligare en dag.
Tack vare dig orkar jag ta mig igenom ännu ett möte.
Tack vare dig orkar jag gå upp för fler trappor och svara på fler frågor.
Tack vare dig har jag hopp om Timothys framtid.
Jag vill bara säga till dig vilket fantastiskt jobb du gör med din son.
Den här mamman kommer att skicka ett rungande ”Vi kommer!” för första gången och jag kan inte vänta.
Vänligen,
Timothys väldigt tacksamma mamma
Vill du ha fler liknande berättelser i ditt flöde så klickar du bara på gilla-knappen nedan.
