Mannen ser en 15-årig mamma tigga på gatan efter mat. Det han gör då ger mig hoppet om mänskligheten tillbaka.

Den här berättelsen postades ursprungligen på sidan Reddit och hör till de mest hyllade inläggen på sidan någonsin. Om personen som skrev inlägget verkligen har gjort det här på riktigt kan jag inte svära på, men det är inte alls omöjligt att det här är helt sant. Historien visar verkligen på vad riktig medmänsklighet är. Mannen som skrivit det får plötsligt syn på en ensam tonårsflicka som står ute i kylan och i famnen har hon ett litet knyte som han inledningsvis inte riktigt förstår vad det är. Men när han inser vad som pågår bestämmer han sig för att han bara måste hjälpa flickan.

Jag var ute på en dagsutflykt och åkte från Seattle till Vancouver och stannade för att äta lunch på ett litet café. Genom fönstret fick jag syn på en ung tjej i tonåren som stod ute i kylan. Hon stod och tryckte utanför en stängd butik och hade ett litet knyte i famnen. Jag såg hur hon bad människor som passerade förbi om pengar, men de flesta ignorerade henne bara. Hon såg verkligen nedslagen ut.

Jag åt upp min mat och gick ut från cafét. På min väg ut gick jag igenom min plånbok, min tanke var att ge henne en 50-lapp till mat. När jag kom fram till henne snyftade hon till, hon såg inte ut att vara mer än 14-15 år gammal. Och det där knytet hon föll i sin famn visade sig vara en liten bebis. Det kändes som att någon slog mig rätt i magen när jag tittade på dem.

Hon tittade upp på mig och låtsades spela oberörd samtidigt som hon frågade mig om jag hade några småpengar. Jag frågade om hon ville ha lunch? Alldeles bredvid oss fanns en liten matbutik så jag gick in och köpte en burk med barnmat till bebisen som nog inte var äldre än 2-3 månader. Sedan tog jag med flickan till cafét och köpte lunch till henne.

Hon var väldigt tacksam och hamburgaren jag köpt till henne åt henne upp på bara någon minut. Jag köpte lite paj och glass till efterrätt. Långsamt började hon släppa på garden och berättade mer och mer om sint liv. Det visade sig att hon var 15 år gammal och hade blivit gravid. När föräldrarna fick reda på det hade de blivit osams och hon valde att rymma hemifrån. Hon hade varit på rymmen i nästan ett helt år.

När jag frågade henne om hon inte ville åka hem tystnade hon. Jag fortsatte att lirka för att få veta mer men hon sa bara att föräldrarna inte ville träffa henne igen. Men jag gav inte upp utan fortsatte att fråga henne saker. Det visade sig att hon hade stulit ungefär 40 000 kronor från sin pappas konto innan hon rymde. Men 40 000 kronor räcker inte så länge som man tro och att bo på gatorna är inget liv för en 15-åring med en liten bebis.

Hon ville åka hem igen men hon var livrädd för att de inte skulle ta emot henne efter vad hon hade gjort. Vi fortsatte att prata och jag ville att hon skulle låna min telefon och ringa hem. Men hon ville inte utan fortsatte att komma på dåliga ursäkter. Till sist gav hon dock med sig.

Flickans mamma svarade när jag ringde och jag sa ”hallå” och förklarade något obekväm vem jag var och sa att hennes dotter skulle vilja prata med henne. Det blev alldeles tyst och jag hörde hur hon grät i andra änden. Jag räckte över telefonen till flickan och hon satt i tystnad och hörde hur mamman grät och grät. Till sist sa hon hallå och började även hon att gråta.

Efter en stund började de prata med varandra och när de var klara körde jag flickan till busstationen och köpte en biljett till henne. Jag gav henne 1 000 kronor ifall hon skulle behöva köpa något till sig själv eller barnet på vägen. Hon grät och tackade mig om och om igen. Jag pussade henne i pannan och gav henne en kram, sedan pussade jag den lilla bebisen innan de gick upp på bussen.

Varje jul får jag ett julkort från flickan. Hon är 21 år gammal idag och läser på universitetet. Hennes namn är Makayla och hennes lilla son heter Joe.

Jag har aldrig tidigare berättat för någon om det här. Det känns bara bra att veta att jag gjort någonting bra i den här världen.

Jag önskar att många fler människor kunde vara som den här mannen, då skulle världen vara en mycket bättre plats. Du får gärna dela hans berättelse vidare så att fler kan inspireras av hans godhjärtade handling 🙂

Vill du ha fler liknande berättelser i ditt flöde så klickar du bara på gilla-knappen nedan.