Mobbaren hånler och stampar sönder flickans glasögon. Då avslöjas något som vänder på allt och blir en rejäl läxa.

Om det är något som jag verkligen tycker är hemskt så är det mobbing. Speciellt när det är barn som utsätts. Då gör det extra ont i mitt hjärta. Ingen förtjänar att bli retad eller dåligt behandlad. Jag vet inte om den här historien stämmer men jag vill ändå dela med den till er jag tycker att den har en viktig poäng. Historien visar att om man beter sig illa så får man oftast till slut smaka på sin egen medicin. Dela gärna vidare den här historien så att mer personer tänker till om hur man ska bete sig.

”I grundskolan så var jag inte precis det mest populära barnet. Jag gillade böcker, hade stora glasögon, var lite överviktig och hade bra betyg. Jag var en klassisk nörd. Jag hade några vänner men brukade alltid vara den som fick höra att jag var nördig och tjock.

En dag i klassrummet när vi höll på med skolarbete satt jag mittemot tjejerna (vi kan kalla henne ”Jenny”) som älskade att reta mig och göra min dag outhärdlig.

Av någon anledning stampade hon med sina fötter som om hon vore galen (inte bara att hon satt och skakade med knäna som många människor gör ibland, utan hon stampade hårt med båda fötterna på golvet).

Eftersom hon stampade så hårt så ramlade hennes glasögon ner från bänken på golvet och någonstans i närheten av hennes fötter. Eftersom jag var en snäll flicka skrek jag direkt ”Jenny, sluta stampa med dina fötter”. Då slutade hon att stampa och frågade mig: ”varför?”.

Nu kunde jag ha berättat för henne att hon var nära att förstöra sina glasögon, men av någon anledning gjorde jag inte det. Jag hade inte på mig mina egna glasögon vid tillfället och sa till henne ”du är nära att förstöra mina glasögon”.

Då hånlog Jenny åt mig och lyfte sin ena fot. Sedan stampade hon på sina egna glasögon och förstörde dem. Hon hörde hur de gick sönder och hånlog mot mig hela tiden när hon böjde sig för att ta upp dem.

När hon plockade upp glasögonen och tittade på dem och förstod att det var hennes egna, började hon gråta, högt, och sprang till läraren.

Det var underbart.”

Vill du ha fler liknande berättelser i ditt flöde så klickar du bara på gilla-knappen nedan.