Jag minns det som i går: Vår lärare avbröt vår lektion efter bara 20 minuter, men ingen frågade varför. För alla visste att det var dags för Ingemar Stenmark. In rullade tv:n på fyra hjul – och dagens mest fokuserade timme väntade. Året var 1975 och Stenmark blev Ingemar med hela svenska folket. I och med framgången blev han som brukligt väldigt påpassad av media. Det var ingenting han tyckte om, snarare tvärtom. Men hans korta och väldigt norrländska svar blev sinnebilden av en idrottare som var ödmjuk och fokuserad. För honom handlade det bara om att vinna. I en klassisk radiointerjvu fick han frågan om hur han skulle vinna. Svaret: ”De ä bar å åk”. Uttrycket resulterade inte bara i leenden och beundran för en fantastisk idrottsman – det blev också titeln på det alpina skidlandslagets kampsång. En dänga som jag kan lyssna på hur många gånger som helst. För den tar mig tillbaka till de där dagarna på 70-talet då hela Sverige stod stilla när Stenmark skulle vinna. 1989 vann han sin sista världscupsseger och än i dag är han världsrekordhållare med 86 förstaplatser. Ett rekord som med största sannolikhet aldrig kommer att slås.
För 26 år sedan satte han ett oslagbart rekord. Denna låt säger allt om varför vi älskar Ingemar Stenmark.
