När jag var liten brukade jag inte sällan bli osams med min syster om olika saker. Oftast var det helt poänglösa grejer vi bråkade om, som vem som skulle få styra över teven eller vem som skulle få sitta fram i bilen. Dessvärre är både hon och jag ganska långsinta så vi kunde utan problem vara sura på varandra i flera veckor efter våra bråk. Den här historien är inne på samma ämne. Två bröder som tidigare jobbat och levt väldigt nära varandra blir plötsligt ordentligt ilskna på varandra och den ena vill till och med bygga ett plank för att slippa se sin bror igen. Jag gillade verkligen den här historiens andemening för den belyser verkligen något väldigt viktigt. Ni kommer att förstå vad jag menar när ni läser den här berättelsen.
Det var en gång två bröder som hade varsin gård som låg alldeles bredvid varandra. En dag blev de ordentligt osams med varandra. Det var deras första bråk efter att ha jobbat sida vid sida i över 40 år. Under åren hade de hjälpt varandra med allt: odlingar, skörd, delat på maskiner, ja helt enkelt allt. Men nu hade allt rasat ihop.
Det hade börjat med ett enkelt missförstånd och utvecklats till ett stort bråk som slutligen exploderade i ett rejält gräl där de skällde ut varandra efter noter. Grälet följdes av flera veckors tystnad.
En morgon knackade det på den ena broderns dörr. När han öppnade dörren stod där en snickare med en verktygslåda.
”Jag är ute efter några dagars jobb. Du kanske har några småjobb du behöver hjälp med här på gården?”, sa snickaren.
”Ja, jag har faktiskt ett jobb för dig. Titta på andra sidan diket där borta så ser du min granne. Det är faktiskt min lillebror. För några veckor sedan utbröt ett rejält gräl mellan oss så han tog sin bulldozer och grävde ut diket du ser. Han gjorde antagligen det här för att reta upp mig men jag har en idé som ska övertrumfa honom. Ser du högen med timmer som ligger där borta? Jag vill att du bygger ett plank åt mig, ett 3 meter högt plank, så jag slipper se honom igen.”
”Jag tror jag förstår situationen. Visa mig bara var du har spik och spade så ska jag utföra ett jobb som faller dig i smaken”, svarade snickaren.
Den äldre brodern var tvungen att åka in till staden för att handla så han hjälpte snickaren att plocka fram alla verktyg innan han åkte iväg. Snickaren arbetade hårt den dagen med att mäta, såga och spika. Vid solnedgången, när brodern kom tillbaka från staden, hade snickaren precis avslutat sitt jobb.
Den äldre brodern trodde inte sina ögon. Han tappade hakan fullständigt. Det var inget staket där över huvud taget. I stället fanns där en bro, en bro som sträckte sig från den ena sidan av diket till den andra! En oerhört fin bro med räcke och allt.
På andra sidan bron kom nu den yngre brodern gående med sin hand utsträckt.
”Du är verkligen en stor människa som bygger en bro efter allt jag sagt och gjort mot dig”, sa den yngre brodern.
Bröderna möttes sedan mitt på bron och tog i hand. Sedan kramade de om varandra ordentligt. När de vände sig om höll snickaren på att plocka ihop sina grejer.
”Nej, vänta! Stanna några dagar till. Jag har massor av projekt på gång!” sa den äldre brodern.
”Jag skulle gärna stanna. Men, jag har många fler broar att bygga” sa snickaren och gick sin väg.
Allt som krävs för att ett bråk ska ta slut är egentligen att någon räcker ut en hand. Denna gång krävdes det att en främling grep in och bokstavligen byggde en bro mellan bröderna. Men efter att ha läst det här vet jag att nästa gång jag blir osams med min syster kommer det inte krävas någon snickare för att lösa våra små bråk. Familjen är det viktigaste vi har, du får gärna dela det här vidare om du håller med 🙂
Vill du ha fler liknande berättelser i ditt flöde så klickar du bara på gilla-knappen nedan.
