Ibland snubblar man över historier som verkligen berör en djupt in i hjärtat. Den här berättelsen är sannerligen en sådan och när jag läste den kunde jag inte låta bli att komma att tänka på min egen mormor och morfar som starkt påminner om det här paret. Det spelar egentligen ingen roll om det här har hänt på riktigt eller inte, historien innehåller något som jag tror vi alla kan skriva under på: äkta kärlek rostar aldrig.
Mina farföräldrar var gifta i över ett halvt sekel och hade en speciell lek de hade lekt ända sedan de träffades som unga. Målet var att skriva bokstäverna ”SHMJÄD” på ett överraskande ställe för den andre.
De turades om att skriva de här bokstäverna överallt i huset och så fort en av dom hittade bokstäverna blev det dennes tur att skriva ”SHMJÄD” på ett nytt ställe i huset. De brukade till exempel skriva bokstäverna i lådan där de förvarade socker så att nästa gång någon av dom skulle baka skulle denne se bokstäverna.
Bokstäverna dök verkligen upp överallt i hemmet. En gång skrev min farfar bokstäverna i ångan på badrumsspegeln när han hade duschat vilket ledde till att bokstäverna alltid dök upp när min farmor skulle duscha.
En gång rullade min farmor ut en hel rulle med toapapper och skrev ”SHMJÄD” på det sista arket och rullade sedan ihop rullen igen. Det fanns helt enkelt inget slut på deras fantasi rörande den här leken. Lappar dök upp på bilsäten, fast-tejpade på ratten, i mössor eller under fjärrkontrollen till teven.
Det här mystiska ordet blev en del av mina farföräldrars hem och en stor del av min uppväxt. Leken blev en symbol för deras kärlek för varandra, för de älskade sannerligen varandra djupt och innerligt.
De höll hand vid varje tillfälle de fick och de passade på att pussas varje gång de råkade gå in i varandra i det trånga lilla köket. De brukade alltid avsluta varandras meningar och löste korsordet i tidningen tillsammans varje dag. Min farmor viskade ofta till mig hur söt och stilig hon tyckte farfar var och att hon utan tvekan hade gjort rätt val.
Det fanns dock ett mörkt moln på mina farföräldrars himmel: min farmor hade bröstcancer. Sjukdomen hade för första gången dykt upp för tio år sedan och som alltid var farfar vid hennes sida hela tiden. Han målade om deras sovrum i en strålande varm, gul färg, så att farmor alltid skulle ha solsken runtom sig även när det regnade utanför eller när hon var för sjuk för att gå ut.
Dessvärre hade cancern nu kommit tillbaka och det stod snart klart att farmor inte skulle kunna vinna den här kampen. Till sist kom dagen vi alla hade fruktat – farmor somnade in i det solgula sovrummet och var inte längre med oss.
När det sedan var dags för begravning hade hela släkten samlats för att säga farväl till farmor. Hennes kista var full med blommor och kransar. När kyrkan hade börjat tömmas på vänner och bekanta samlades vi i den närmsta familjen runt kistan.
Farfar klev fram till kistan och la ner sin krans. I kransen fanns mängder av gula rosor som bildade bokstäverna ”SHMJÄD”. Jag kände att jag var tvungen att fråga farfar vad de där bokstäverna som funnits i mitt liv så länge jag levt egentligen stod för.
Min farfar log och tittade på mig med tårar i ögonen. Sedan vände han sig mot kistan där farmor låg och sa ”Se Hur Mycket Jag Älskar Dig”.
Inspirationskälla: tickld
Vill du ha fler liknande berättelser i ditt flöde så klickar du bara på gilla-knappen nedan.
