Vid 22 års ålder hade Rosemary Johnson hela livet framför sig.
Hennes karriär som lovande klassisk violinist hade precis tagit fart, hon hade just blivit anställd hos Welsh National Opera och såg fram emot att få spela inför tiotusentals.
Men bara nio månader senare skulle hennes liv förändrades för evigt. Rosemary var inblandad i en bilolycka, tyvärr blev hon permanent hjärnskadad i samband med kraschen.
Hon låg i koma i sju månader och hjärnskadan rånade henne på både om talet och rörelsen.
Efter att vakna från koman hamnade Rosemary i rullstol och var oförmögen att ens lyfta, än mindre spela, på sin älskade fiol.
29 år efter den ödesdigra olyckan skulle dock miraklet inträffa…
Rosemarys karriär, en gång så lovande, var över innan den knappt hade börjat.
Olyckan paralyserade henne och den då 22-åriga talangen förblev fångad i sin egen kropp.
Men idag – tack vare en ny banbrytande teknik – har Rosemary återigen fått chansen att uppleva sin passion och göra musik.
I ett samarbete med Plymouth universitet och Royal Hospital kopplades ”hennes hjärna ihop till dator kopplad till Brain Computer Musics programvara, vilket gav henne möjligheten att komponera och spela musik igen”.
För att tekniken ska fungera bär Rosemary en ”mössa” med elektroder som kan läsa elektrisk information från hennes hjärnan. Hon kan sedan använda ögonrörelser för att ”välja” noter som dyker upp på en skärm framför henne.
En tidigare kollega till henne, Alison Balfour-Paul, spelar fiolen utifrån det Rosemary väljer. En orkester finns också på plats, vilket gör att Rosemary faktiskt kan ”spela” och dirigera musiken för första gången på årtionden.
”Jag kände mig hedrad att göra detta med henne, att vara hennes sound, hennes musik, hennes fiol och att ha henne bredvid mig igen var underbart, verkligen underbart”, säger vännen Alison Balfour-Paul.
Rosemarys banbrytande framförande är väldigt känslosamt och vackert att höra på. Men allra störst är det förstås för henne själv – tänk att hon får spela musik för första gången på nästan 30 år!
”Första gången vi spelade var vi i tårar. Vi kunde verkligen känna glädjen, hur lycklig hon är över att kunna spela”, professor Eduardo Miranda, som arbetade med projektet tillsammans med Royal Hospital.
Detta projekt kommer förhoppningsvis leda till att även andra har möjlighet att uttrycka sig, trots deras fysiska begränsningar.
[arve url=”https://www.youtube.com/embed/-mnnIXvBDhU” /]
Rosemary Johnson är ett bevis på att även en traumatiserande, livsförändrande skador inte behöver vara slutet. Vi behöver alla en passion och få göra något vi älskar – jag är så glad att Rosemary får denna chans.
Dela gärna vidare detta vackra musikstycke om du också blev rörd över att detta!
