Taxen Obie levde ett mycket osunt liv. Hans ägare tog honom sällan på promenad och Obie fick äta hur mycket och hur osund mat han ville.
Ägarna var ett äldre par och ville honom egentligen bara väl. Men de förstod inte att Obies livsstil inte var bra för honom. Han blev tjockare och tjockare för varje dag.
Till slut var han så tjock så han knappt kunde gå. Då vägde han dubbelt så mycket som en tax borde göra.
Men för två år sedan hände något som skulle förändra Obies liv till det bättre.
En släkting till de äldre paret insåg att de inte längre kunde ta hand om Obie och övertalade dem att ge bort honom till någon annan. Släktingen kontaktade en djurorganisation för att få hjälp.
En veterinär fick höra talas om Obie och erbjöd sig att adoptera honom. Nora Vanatta hade redan två hundar sedan innan och trodde att Obie skulle må bra av att komma till en ny miljö.
Och det skulle visa sig vara helt rätt!
Nora adopterade honom i augusti 2012 och Obies liv såg plötsligt helt annorlunda ut. Han fick nyttig mat och motion tillsammans med familjens andra två hundar. Redan första veckan gick han ner 3 kilo.
Sakta men säkert försvann Obies ohälsosamma övervikt. Ju mer han gick ner desto mer kunde han röra sig – och ju mer han rörde sig desto mer gick han ner i vikt. Våren 2013 vägde han hälften så mycket som innan och började se ut som en normal tax. Det fanns bara ett problem: all överflödig hud.
Huden hängde som en påse under Obies mage.
Hudpåsen gjorde det svårt för Obie att gå så han gick igenom en operation för att ta bort den. Efter operationen såg han ut som en ny hund.
Vilken otrolig skillnad! Man kan verkligen se i ögonen hur mycket bättre han mår efter att ha blivit av med all övervikt. Nu öppnades sig ett helt nytt liv för honom med promenader i skogen och lek i gräset. Vanliga hundsaker som han inte kunde göra innan.
Obie gick ner totalt 22 kilo på 12 månader och idag lever han ett lyckligt och aktivt hundliv.
Det är inget fel att ge sin hund en godbit ibland, men ingen hund förtjänar att behandlas som Obie gjorde. Jag är glad att han fick komma till en person som visste vad han behövde. Dela gärna den här artikeln för att uppmärksamma andra hundägare om hur viktigt det är vad man ger sin hund att äta!
Djurbibeln står på djurens sida.
