Att uppfostra barn är ingen lek i parken, speciellt inte om du är ensamstående och har 3 barn att se efter.
I detta fall ställs en pappa, som är singel och har 3 döttrar, inför ett väldigt tufft val.
För vad gör man om ens barn gjort ett stort misstag eller trakasserar någon i närheten?
Att erkänna det för sig själv som förälder, och att agera utifrån det, är något allt för få klarar av.
Den här pappan berättade på Reddit om hur han valde att göra och även om han skrev detta för ett par år sedan, tycker jag definitivt att den var tankvärd och borde delas så att fler kan få fler föräldrar kan få läsa detta.
Skulle du gjort på samma sätt? Gör pappan rätt? Läs igenom detta och dela gärna med dig av dina tankar i kommentarerna.
Så här skriver pappan:
Min dotter Callie är en av de finaste personer jag känner, enligt mig. Hon har bra betyg, fina vänner och ändå har hon tid över att vara en underbar och kärleksfull dotter. Jag har aldrig haft något skäl att ge henne utegångsförbud och hon har aldrig gett mig någon anledning till att jag inte skulle kunna lita på henne.
Jag är en ensamstående pappa med 3 flickor. Det är tufft, men jag tyckte att vi klarar oss okej. Callie är den äldsta av flickorna.
Men i dag fick jag ett telefonsamtal från en gråtande mamma som talade om för mig att min dotter varit med och trakasserat en flicka i deras skola. Callie och hennes vänner hade tagit bilder av flickan i ”roliga” situationer. En gång hade de bland annat fotat henne när hon skulle ta upp något på golvet och hennes rumpa blottades. Flickan är överviktig och många av bilderna hade tagits för att försöka visa hur tjock hon är…
Mamman sa att hennes dotter försökt att skära upp handlederna i morse och att hon nu var på sjukhuset.
Callie är på stranden i dag och hon bör vara hemma om par timmar. Jag är så förbannad att jag inte vet vad jag ska göra. Jag har alltid lärt henne att vara snäll och visa respekt för andra. Nu känns det inte som jag känner min egen dotter längre. Och som jag har förstått det så var Callie ledaren i allt detta …
Detta var för några dagar sedan.
Callie skulle komma hem vid halv nio den där kvällen. Kvart över 8 får jag ett samtal från henne. Hon förklarade att hon skulle sova över hos en kompis i stället. Jag sa: ”Nej, jag vill att du kommer hem direkt.”
Hon svarade: ”Men jag är redan här! Hej då!”, och lade på luren.
Jag bestämde mig för att åka och hämta henne, i stället för att tjafsa över telefonen.
Jag åkte till hennes väns hus, det var tomt. Jag började ringa föräldrarna till hennes vänner och till slut svarade en bror och berättade att tjejerna var vid en park i närheten. Okej, tänkte jag. Jag gick till parken. Där satt runt 30 ungar runt en brasa. Jag ser min dotter och jag ser att hon står där med en öl i handen.
Jag brukar inte bli arg … men då fick jag nog. Jag gick rakt fram till henne och sa att jag inte tänkte ställa till med en scen, men jag bad henne att hoppa in i bilen med mig. Hon vände sig om.
”Jag är snart 18! Du kan inte göra så här mot mig! Du skämmer ut mig!”, skrek hon.
Då brast det för mig.
Jag är inte helt säker på vad jag sa, men något i stil med: ”Du borde skämmas! Du har fått en flicka att hamna på sjukhuset på grund av vad du och dina vänner hållit på med och du ljuger för mig. Du dricker alkohol trots att du inte har åldern inne. Om din mamma såg dig skulle hon skämmas något fruktansvärt. Jag vet inte ens vem du är längre!”
Jag skapade förstås lite kalabalik där, så hon hoppade in bilen och hon är hemma nu. Jag har tagit bort all hennes elektronik (laptop, mobiltelefon, tv). Jag sa till henne att hon borde logga in på Facebook-sidan och skriva ett meddelande om att det var hon som spridit de här bilderna. När hon loggade in såg jag genast flera av hennes tidigare inlägg. Det var inte bara en person som hon hade skrivit nedvärderande om. På hennes Facebook-sida fanns det massor av bilder som gjorde narr av ”nördar och enstöringar” i skolan. Det måste ha varit minst 50 bilder.
Hon postade en ursäkt och sedan gjorde jag det klart att hon kunde glömma Facebook framöver. Jag ställde in alla hennes aktiviteter tills vidare. Hon får använda vår fasta telefon om hon behöver, men bara när jag är med i rummet.
Jag funderar också på att titta på om hon kan göra någon sorts samhällstjänst. Jag fortsätter att forska i det, alla era råd är värdefulla.
När den utsatta flickan kommer ut från sjukhuset ska Callie finnas där och be om ursäkt till henne och hennes familj.
Jag har också tagit nyckeln till hennes rum. Det är slut på hemligheter ett tag framöver nu.
Allt i huset som hon har för att lyxa till vardagen är borttaget. Detta inkluderar: alla dyra skönhetsprodukter för huden och håret, som jag har köpt henne. Jag gav henne i stället ett enkelt schampo, balsam, duschkräm och lotion. Allt det andra ställde jag i garaget. Jag beslagtog också hennes smink (vet inte om jag kommer slänga det). Jag rensade hennes rum på allt som hon inte använder och hon har nu i princip bara böcker och sin keyboard kvar i rummet. Jag har sagt åt henne att börja läsa igen och försöka öva på det där pianot som hon bad så mycket om, men som hon aldrig använder.
Jag sa åt henne att gå och lägga sig och att hon borde fundera på vad det är hon håller på med. Om hon vill bråka och tjafsa om allt det här i morgon bitti, då får det bli så. Om hon tar sitt straff och köper de här nya villkoren, så ska jag överväga hur länge restriktionerna fortsätter.
Dela gärna med dig av om du tycker att den här mannen gjorde det enda rätta genom att lära sin dotter en läxa. När hon blir äldre kommer hon att ångra vad hon gjorde och vara tacksam för att hon hade en pappa som ville hjälpa henne att bli en bättre människa.
