Jag har både bra och dåliga minnen från mina skolår. Till de lite sämre minnena hör de gånger då jag råkat göra bort mig inför hela klassen, som till exempel den gången när jag råkade riva ner en hel hylla med porslin under hemkunskapen. Men det den här pojken var med om slår nog alla rekord. Jag vet inte vad jag hade tagit mig till om det hade hänt mig. Men tack vare en oväntad händelse får historien plötsligt en rejäl vändning. Jag tycker att alla borde läsa den här berättelsen, för den har en viktig poäng: om du ser någon som lider i det tysta bör du alltid göra vad du kan för att hjälpa personen.
En 9-årig pojke satt i skolbänken när han helt plötsligt upptäckte att han hade en blöt fläck på byxorna samt att en liten pöl uppstått nere vid hans fötter.
Han får givetvis panik. Han kan inte förstå hur det här har kunnat hända. Han har aldrig varit med om det tidigare och han inser att när de andra pojkarna i klassen får höra det här kommer de att skratta ut honom och håna honom för resten av hans skolår. När flickorna får reda på det kommer de aldrig mer att prata med honom.
Det känns som att hans hjärta ska stanna så han ber en stilla bön för sig själv: ”Det här är en nödsituation! Jag behöver hjälp nu, annars är jag körd inom fem minuter!”
Han tittar upp och ser läraren komma gående mot honom med en blick som säger att hon upptäckt vad som hänt.
Samtidigt kommer en klasskamrat till pojken gående från sidan, bärandes på en vattenskål med en guldfisk i. Flickan med skålen snubblar plötsligt till framför läraren och tappar ut skålen med vatten rakt i pojkens knä.
Pojken låtsas vara upprörd över hennes klumpighet men inom sig säger han bara ”Tack! Tack! Tack!”
Nu har situationen helt plötsligt ändrats radikalt. Istället för att göras till åtlöje inför hela klassen känner nu alla kamrater stor sympati för honom. Läraren tar snabbt med honom en trappa ner där han får sätta på sig ett par shorts medan byxorna torkar.
Alla de andra eleverna ägnar sig åt att städa upp allt vatten som flutit ut över golvet. Men samtidigt som alla pojkens klasskamrater känner sympati för honom har de i stället vänt sin irritation mot flickan som spillde. När hon försöker att hjälpa till ber de henne att gå därifrån: ”Du har gjort tillräckligt din klumpeduns!”
När dagen till sist är över och alla står och väntar på skolbussen går pojken fram till flickan och viskar: ”Du gjorde det där med flit, eller hur?”
Hon viskar tillbaka: ”Ja, jag har också kissat på mig en gång och vet hur hemskt det är.”
För mig är den här flickan en riktig hjälte som ställde upp för pojken och vi borde alla ta efter hennes exempel när vi upplever liknande situationer i vår vardag. Dela gärna det här vidare så att fler kan inspireras av hennes godhjärtade insats!
Vill du ha fler liknande berättelser i ditt flöde så klickar du bara på gilla-knappen nedan.
