Att döma någon utifrån det första man ser kan stå en dyrt, eller åtminstone bli en pinsam historia, det fick paret i den här berättelsen lära sig. När de var på affären fick de se en kvinna som var omgiven av barn som var olika varandra. De tog förgivet att de många barnen hade olika pappor, och började att fälla nedlåtande kommentarer om mamman, bland annat att hon inte kunde klä barnen ordentligt och att hon utnyttjar skattebetalarnas pengar för bidrag.
En annan kvinna i kön, Lindsay Rae, kände igen mamman som de talade illa om. Hon visste att kvinnan var en fostermamma som kämpade för att ha råd med varma jackor och skor till alla barnen hon bestämt sig för att hjälpa.
Flera fosterfamiljer anklagas för att utnyttja bidragssystemet och få pengar för föräldralösa barn, men det är viktigt att komma ihåg hur många som åtsidosätter sig själva för att skapa en framtid för barn i nöd. Den här berättelsen fick mig att stanna upp och bli alldeles rörd inombords. Tack och lov fick den ett rättvist slut.
Efter att Lindsey Rae fått se hur ett par hånade en fostermamma på affären delade hon med sig av berättelsen på Facebook, där den sedan delades över 276 000 gånger. Här är hennes text:
”VARNING: Okänsliga personer förekommer runt Walmart. Igårkväll stod jag inte helt ovanligt intryckt i kassakön i väntan på att checka ut. Kvinnan framför mig hade fem barn (vilket inte kändes konstigt för mig) förutom att de såg olika ut. Återigen så la jag inte märke till det förrän det påpekades för mig. Ja, jag sa påpekades. Medan jag hade fullt upp med att hantera mitt eget tjatiga barn hör jag hur personerna bakom mig börjar att viska saker som:
”Hur många olika pappor tror du att det rör sig om?”, ”Hon kan inte ens klä barnen för rätt väder”, ”Vänta bara till hon drar fram matkupongerna”.
Lindsey fortsätter inlägget med att beskriva hur barnen såg ut. De var fem stycken. Två hade samma bonda hårfärg och bar varma jackor och skor. De tre andra hade mörkt hår, mörka ögon och bar shorts och flip flops. Precis som paret fördomsfullt uttryckt sig så drog mamman fram rabattkuponger, vilket fick dem att sucka ”Där går våra skattepengar”.
Mamman som var stressad över situationen blev förvirrad när hon skulle slå in sin kod för att betala. Det var då som Lindsey valde att rycka in.
”Kan jag hjälpa till? De här sakerna är så förvirrande”, sa hon, och frågade sedan om barnen var adoptiv- eller fosterbarn.
”Ny fostermamma, det här är första gången jag använder en av dessa. Barnen kom för tre dagar sedan och kommer att stanna hos oss ett tag. De gav oss mat, men barnen behöver kläder och stipendiet har inte kommit än.”, svarade mamman.
Lindsey visade hur man använder kortmaskinen och gav mamman några peppande ord. Efter att familjen försvunnit därifrån vände sig Lindsey till det hånfulla paret och sa:
”De där barnen? För bara några dagar sedan förlorade de rätten att bo med sina föräldrar. Och kläderna? Det är förmodligen de enda kläder de äger, eller åtminstone de enda kläderna de fick ta med sig från sitt hem. Den där kvinnan? Hon öppnade sitt hem för barn, barn som behövde en trygg plats när deras hem inte längre var tryggt eller säkert för dem. Matkupongerna? En hjälpande hand till en tvåbarnsmamma som nu har tre nya munnar att mätta. Det finns inte tillräckligt med kvinnor som hon här i världen”.
Lindsey var så upprörd att hon skakade:
”Och även om alla barnen var hennes egna och hon hade ett flertal pappor till dem, och matkuponger, så förtjänar inget barn i det här landet att frysa eller vara hungrig. Jag är ledsen men erat beteende?, dåligt, väldigt dåligt”.
Paret blev tysta, och med förnärmade blickar bytte de kassa. När Lindsey ska gå får hon beröm av personal i affären. ”Det du just sa rockade”, sa kassapersonalen.
Här kan du läsa om berättelsen i Lindseys egna ord:
Det Lindsey gjorde fick paret att inse att man inte ska döma folk efter deras yttre, då det kan visa sig vara helt fel eller såra en människa på djupet.
Dela gärna för att uppmärksamma fler på vikten av att ta reda på fakta innan du dömer någon.
