År 1972 var ”Baby Jane” förstasidesnyheter över hela USA.
Mysteriet började när några sjuksköterskor hittade en övergiven, gråtandes liten bebis på trapporna till sjukhuset i decemberkylan.
Det nyfödda barnet var bara insvept i filtar och uppenbarligen hade någon lämnat den lilla flickan ensam på de kalla trapporna.
Trots många olika försök från experter och på sjukhuset förblev identiteten hos ”Baby Janes” biologiska föräldrar okänd. Vem mamman och pappan var förblev ett mysterium i årtionden.
Lyckligtvis kunde barnet – som snart döptes Jen – adopteras av en underbar och kärleksfull familj.
Men i takt med att hon blev äldre kröp nyfikenheten fram hos Jen, hon kunde skaka av sig lusten att ta reda på vart hon egentligen kom från.
40 år efter hennes födsel skulle sanningen komma fram.
Jen vet hennes historia avslöjar en hemlighet som har hållits i årtionden, men hon säger att hon har en viktig historia att berätta och vill vara ett exempel för andra som söker efter sin bologiska familj.
Trots en stökig och traumatisk inledning på livet fick Jen Chervin ändå till slut en trygg uppväxt.
Även om hon övergavs av sina biologiska föräldrar och adopterades bort var hon förstås som alla andra barn, med drömmar och mål i livet.
Jen tog examen och började studera till lärare. Numera jobbar hon elever som har särskilda behov.
Hon beskriver sitt liv som fullt av kärlek och lycka, men att det hela tiden fanns något som gnagde i henne: Hon ville hitta sina biologiska förälrar.
En dag fick Jen kontakt med en kvinna på sociala medier, som föreslog att Jen skulle göra ett DNA-prov.
När resultaten kom tillbaka fanns det plötsligt flera matchningar, bland annat hittade Jen hundratals kusiner via olika företag som hjälper människor att släktforska via DNA.
Hon hörde av sig till en av de kusinerna som verkade stå henne närmast och den personen ville hjälpa Jen att leta.
Snart kunde hon börja bygga på sitt släktträd och flera av hennes avlägsna släktingar hjälpte till genom att ta fler DNA-prov.
En man visade sig snart vara Jens farbror och han hade totalt sju bröder. Alla bröder fick göra ett DNA-prov och snart visste Jen vem hennes biologiska far.
Efter 40 år satt Jen snart också i telefon med sin biologiska mor.
Men titta gärna på videon nedan för att se varför hon bestämde sig för att behålla sin mors identitet hemlig…
Vad tycker ni om Jens mammans agerande? Jag kan inte förstå hur man kan lämna sitt barn sådär och vägra låta henne vara en del av familj efter så många år.
Att bara föda ett barn innebär inte att blir mamma, men att uppfostra och älska ditt barn hela livet – det är vad det innebär att vara en riktig mamma!
Dela gärna vidare Jens historia om du håller med!
