1 vecka efter makens våldsamma utbrott tar mamman ett avgörande beslut för att skydda sin dotter.
Newsner
Newsner använder sig av cookies för att förbättra din användarupplevelse. Läs mer
Dagen jag blev mamma var inte dagen min dotter föddes, utan sju år senare. Fram till den dagen hade jag haft fullt upp med att försöka överleva mitt våldsamma äktenskap. Jag hade lagt all min energi på att försöka få ett ”perfekt” hem som skulle klara sig för inspektion varje kväll och jag såg inte att min bebis hade blivit en liten flicka.
Jag hade försökt att oavbrutet tillfredsställa någon som aldrig skulle bli nöjd och plötsligt insett att åren hade runnit iväg och aldrig skulle komma tillbaka.
Visst, jag hade gjort de vanliga moderliga sysslorna som att skjutsa min dotter till baletten, dansen och gymnastiken. Jag gick på alla hennes uppträdanden och konserter i skolan. Föräldramöten och öppna hus – ensam.
Jag kastade mig emellan när min make fick sina utbrott över något som spillts ut över köksbordet och sa till henne att ”det kommer att ordna sig älskling, pappa är egentligen inte arg på dig”.