Sann historia. För några dagar sedan stod jag i kö på banken. En ung tjej (i college-åldern) stod bakom mig med en burk fylld till en tredjedel med mynt. Jag sa till henne att hon skulle vänta med att växla in mynten tills hela burken var full. Hon sa då att hon inte hade några pengar på kontot och att hon därför var tvungen att växla in pengarna direkt (det var antagligen runt 50 kronor i burken).
Jag kom att tänka på när jag var en ung fattig student för 30 år sedan på universitetet BYU. Så, när det blev min tur att gå fram till kassan bad jag bankkassörskan att ta ut 500 kronor från mitt konto och när det blev tjejens tur ville jag att hon skulle sätta in pengarna tillsammans med hennes småmynt.
”Varför det? Känner du henne?” frågade kassörskan.
Jag svarade att jag inte gjorde det men att det verkade som att hon behövde pengarna mer än jag gjorde och att jag bara ”skickade vidare” en tjänst. Kvinnan i kassan sa till mig att det var en av de finaste sakerna hon någonsin varit med om. Jag gick därifrån med en bra känsla. Och i tystnad önskade jag att det skulle gå bra för den unga tjejen och för mig, då jag också hade räkningar att betala.
Ikväll, vid arbetsveckans slut, kom svaret på min önskan från de sista middagsgästerna på den restaurang jag jobbar på. Deras nota landade bara på 490 kronor men de gav mig 500 kronor i dricks… samma summa som jag hade gett till den unga tjejen tidigare i veckan! De gav mig alltså inte de normala 18-20% i dricks utan 100%! Någon hade ”skickat vidare” till mig. Karma! Jag kände mig välsignad! Kom ihåg, att ”skicka något vidare” kommer till sist att komma tillbaka till dig.
Hoppas ni får en fantastisk vecka!