(Jag arbetar som bilmekaniker. Jag skulle se över bromsarna på en stor bil så jag hoppade in och körde in den i vår verkstad. När jag tittade i backspegeln såg jag att det satt en liten pojke fastspänd i baksätet. Han log och vinkade till mig. Jag vände mig och tittade på honom med en förvånad min)
Jag: Oj, varför sitter du här inne?
Pojken: Mamma sa åt mig att sitta kvar i bilen.
Jag: Jag tror att din mamma har gjort ett misstag.
(Då rullar jag ner fönstren och ropar till min chef att komma dit. Han kommer fram till bilen och blir lika förvånad som jag. Jag knäpper loss pojken, trots hans bestörtning, och går in med honom till receptionen och håller honom i handen).
Mamman: HUR VÅGAR DU RÖRA MITT BARN? JAG SKA RINGA POLISEN.
Jag: Skrik inte åt mig. Varför i Guds namn lämnade du din pojke i bilen? Har du någon aning om hur varmt det var i bilen när jag gick in i den?
Mamman: Han är så rastlös. De enda gångerna han lugnar ner sig är när han tar en tupplur i bilen. VARFÖR TOG DU UT HONOM?
Jag: Jag lämnar inte ett barn i en stekhet bil när jag arbetar med den.
Min chef: Ring du polisen om du vill. Så kan du få förklara att du tycker din sons rastlöshet är skäl nog till att lämna honom i en stekhet bil med fönstren stängda. Jag tror nog att de kommer hålla med oss att det inte är bra.
(Då börjar hon skrika svordomar åt oss i ungefär 30 sekunder innan hon stormar ut ur verkstaden och börjar leta efter sin bil)
Min chef till mig: Ska du backa ut hennes bil?
Jag: Jag tror att jag ska gå på lunch nu faktiskt.