Originalet är postat på Twitter, och vi har översatt det till svenska här nedanför. Ta några minuter i lugn och ro och läs igenom det. Det kommer vara värt din tid – och träffa dig rakt i hjärtat.
”Kära Julia,
Jag skriver nu, medan du sover, ifall det inte är jag som vaknar bredvid dig. Under de här resorna fram och tillbaka spenderar jag mer och mer tid på den andra sidan. Vem vet? Jag är rädd att det inte finns någon återvändo.
För det och för så mycket. För om jag i morgon inte kommer ihåg ditt namn, eller mitt. Om jag i morgon inte skulle kunna tacka dig. Om jag i morgon, Julia, inte skulle ha möjlighet att säga, även om det är en sista gång, att jag tycker om dig.
Om jag i morgon inte är medveten om det du gör. När du sätter små lappar vid varje dörr så att jag inte ska blanda ihop köket med toaletten, när du gör att vi skrattar åt att jag har tagit på mig skorna utan strumpor, när du gör allt möjligt för att hålla våra samtal vid liv trots att jag tappar bort varje mening, när du kommer fram bakom mig och viskar namnet på ett av våra barnbarn, när du svarar mig snällt när jag fått ett av mina utbrott.
Om jag i morgon inte kan förstå det här som händer med mig. Om jag i morgon inte kan säga hur mycket jag uppskattar ditt engagemang, allt du gör för att vara vid min sida och för att göra mig lycklig trots allt. Precis som alltid.
Din för alltid.
T.A.M.R.”
