Jag var och handlade på min lokala matbutik och hade precis kommit fram till kassan. Där jobbar, förutom kassabiträdet, en kille som är förståndshandikappad. Han packar varorna som åker ned för bandet.
När mina varor kom åkande nerför bandet frågade killen mig: ”Vill du ha den här påsen?”
Jag såg direkt att påsen hade ett hål, så jag bad honom att ta en annan. Då hörde jag plötsligt kvinnan bakom mig i kassan sucka högljutt och säga: ”Men snälla nån, kan ni skynda på!”
Jag: ”Det är ingen brådska, jag har precis betala klart och han jobbar på bra.”
Kvinnan: ”Jaha, så du är lika långsam som honom? Jag är så trött på alla tröga människor med ’speciella behov’. Ni måste sluta störa oss normala människor!”
Killen som packade varorna såg stött ut och svarade: ”Frun, hon är inte dum. Hon studerar på universitet (samtidigt pekade han på universitetsloggan på mina byxor), hon är väldigt smart.”
Jag: ”Och han är den bästa varupackaren på hela stället! Han är väldigt försiktig, något som är bra när du handskas med matvaror.”
Killen hade nu packat klart mina varor och han räckte över dom till mig och jag började gå mot utgången när jag hörde kvinnans röst igen.
Kvinnan: ”Men snälla någon, ska han inte ens hjälpa dig bära varorna till bilen? Jösses, jag vill prata med någon ansvarig om det här!”
Jag: ”Det är ingen fara, jag går alltid hem. Det finns ingen anledning att ropa på någon chef, han har flera gånger erbjudit sig att bära ut varorna men jag har förklarat att det inte behövs.”
Killen med varorna ropade till mig: ”Ha en fin dag!”
Kvinnan: ”Idiot.”
Kassören, som hade suttit tyst på sin plats under hela tiden detta utspelade sig, tittade då lugnt på den upprörda kvinnan och sa:
”Du är nekad att handla här på grund av kraftig diskriminering mot en mycket uppskattad medarbetare samt mot en återkommande kund. Du kan lämna dina varor här. Var vänligt och lämna butiken.”
Kvinnan vägrade dessvärre att lämna butiken utan skapade i stället rejäl uppståndelse genom att skrika och protestera. Killen som packade varor klev då fram och ledde in mig och en annan kund bakom tobaksdisken där vi i lugn och ro kunde vänta på att polisen kom och ledde ut kvinnan.
Innan jag gick frågade killen som packade varorna oroligt: ”Ses vi igen nästa vecka…?”
Jag: ”Utan tvekan.”
Dela gärna historien vidare om du tyckte att kassapersonalen gjorde det enda rätta!
Vill du ha fler liknande berättelser i ditt flöde så klickar du bara på gilla-knappen nedan.