Den anställda, med otrevlig röst: ”Vad ska du ha?”
Jag: ”Hej, jag skulle vilja ha en ostpizza och en smörgås med grönsaker, tack.”
Den anställda: ”Du behöver inte så mycket mat.”
Jag: ”…Ursäkta?”
Den anställda: ”Du är för liten för att äta sådär mycket. Jag kommer inte sälja pizzan till dig bara för att du ska spy upp den sedan. Håll dig till grönsakerna du.”
Jag: ”Låt mig prata med din chef.”
Den anställda: ”Inte en chans, jag kommer inte att hämta min chef bara för att du vill låtsas att du äter mat.”
Innan jag hunnit svara kastar sig en annan ur personalen, som hört vår dialog, fram mot oss och knuffar undan sin otrevliga kollega genom att stöta till med höften.
Den anställda: ”Ursäkta, jag är väldigt ledsen, frun. Jag ska fixa det du beställt och jag ska hämta chefen omedelbart!”
Jag: ”Tack så mycket.”
Den första personen ur personalen återvänder då och bryter in: ”Inte en chans! Jag tänker inte låta dig försvara den här anorektiska idioten!”
Nu har det bildades en hyfsat rejäl kö bakom mig och en äldre kvinna bakom mig lägger sig i.
Den äldre kvinnan till den anställda: ”Säger du ett ord till så slänger jag upp dig på disken och ger dig en omgång smisk som din mamma borde ha gjort för länge sen, din oförskämda lilla skit!”
Hela kön bryter nu ut i skratt. Chefen anländer ungefär samtidigt och jag får återberätta min historia. Den anställda förnekar nu att det har hänt även om de andra kunderna och andra ur personalen backar upp min historia.
Chefen: ”Tja, din mat är precis klar så vi får väl anse att det här ärendet är utagerat nu.”
Den äldre kvinnan: ”Så du tänker alltså låta honom prata till dina kunder på det där sättet? Ursäkta mig ett ögonblick så ska jag ringa ett samtal.”
Hon tar sedan upp sin telefon, ringer någon och säger ett namn som får både chefen och den anställdes namn att bli likbleka.
Den äldre kvinnan räcker nu över telefonen till chefen: ”Okej, min make skulle vilja prata med dig.”
Chefen och den anställda försvinner in på kontoret och försöker febrilt att förneka det som precis hänt. Den äldre kvinnan står kvar och ler.
Den äldre kvinnan: ”Min make äger hela den här matkedjan. Jag har varit här så ofta att man tycker de där två skitarna borde känna igen mig.”
Hon vänder sig sedan till en annan ur personalen och fortsätter: ”Sätt upp den här kvinnans beställning, samt alla andra i köns beställningar på mig. Restaurangen bjuder i dag.”
Jag: ”Tack så mycket, men det behöver du verkligen inte göra!”
Den äldre kvinnan: ”Nej, det behöver jag inte, men vad sjutton. Du ser strålande ut förresten!”
Jag: ”Tack för allt du gjort.”
Den äldre kvinnan: ”Äsch, det livade upp min dag!”
När jag hade ätit och skulle gå därifrån, såg jag en äldre man, den äldre kvinnans make, gå in på restaurangen och skälla ut chefen och den anställda efter noter. Det visade sig sedan att de båda två fått sparken.