En lastbilschaufför berättar hur han kör på landsbygden i North Carolina på väg I-95 när en brun bil av sedan-modell körde upp på motorvägen. Den for fram och tillbaka mellan filerna, något som fick lastbilschauffören att växla ner och sänka farten. Till en början trodde han att föraren var full, men när han kom närmre såg lastbilschauffören hur en äldre man skakade kontrollerat bakom ratten.
Han noterade att mannen hade en dekal för radioamatörer på baksidan av bilen så han försökte därför kontakta honom via sin radio: ”Du i den bruna Chevyn, om du kan höra mig, stanna. Kör in till sidan!”
Otroligt nog gjorde han det också. Lastbilschauffören körde upp bakom bilen och klättrade ner från förarhytten. Den äldre mannen staplade ur sin bil och föll i lastbilschaufförens famn. Han berättade med sorg i rösten om rädslan och smärtan han känt de senaste månaderna över den sjukdom hans enda dotter drabbats av. Han var nu på väg hem från sjukhuset där han fått beskedet att de skulle upphöra med hennes behandling då den inte hjälpte. På sjukhuset hade han försökt vara stark och heroisk inför sin dotter men på vägen hem hade han tappat det helt.
De två männen pratade med varandra i nära en timme. Pappan bestämde sig till sist för att dela sina tankar med sin dotter och han kände sig tillräckligt stark för att köra hem. De två männen kramade om varandra och lastbilschauffören körde efter honom i flera mil. Medan de körde pratade de båda männen med varandra över radion.
Till sist meddelade den äldre mannen att hans avfart närmade sig och tackade återigen sin nya vän för all hjälp. Lastbilschauffören frågade om han skulle klara sig hem själv när plötsligt en tredje röst bröt sig in i konversationen på radion: ”Oroa dig inte min vän, jag ser till att han kommer hem ordentligt!”
När han sneglade i sin backspegel såg han en djurtransport bakom och hur mannen som körde vinkade till honom innan han svängde av på samma avfart som den äldre mannen.