(Jag är i affären och handlar med mina två söner, fem och sju år gamla, tidigt i december.)
Kassören: *till mina söner* ”Ser ni barn fram emot julen?”
Sjuåringen: ”Vi är inte kristna, vi är judar. Vi firar Hannukah!”
Femåringen: ”Mjau!”
Kassören: ”Äsch, allt det där är samma sak för mig: jag tycker att alla religioner är lika dumma.”
(Den här killen har alltid varit ganska otrevlig, så jag bryr mig inte om att svara honom. Min femåring fortsätter att mjaua tyst, min sjuåring hjälper till att packa ner matvarorna i kassar och jag gräver omkring efter mitt kreditkort för att kunna betala.)
Kassören: *till femåringen* ”Ska du fortsätta hålla i din juice, eller ska du lägga ner den i kassen?”
(Han får ytterligare ett mjau som svar.)
Kassören: *i en otrevlig ton till femåringen* ”Det där mjauandet är verkligen irriterande och oförskämt. Du måste lägga av med det där.”
(Jag är så arg att jag blir helt paff för ett ögonblick. Men då…)
Sjuåringen: *med en lugn, tålmodig ton* ”Min bror är autistisk, och han pratar inte än, men han älskar djur. När han mjauar så gör han sitt bästa för att vara vänlig, så du borde försöka vara lite uppmuntrande. Och din mamma borde hur som helst ha lärt dig att inte ge dig på såna som är mindre.”
Femåringen: ”Mjau!”
Kassören: ”…”
(Jag var så stolt över mina pojkar den där dagen!)
Källa: Hrtwarming
Barn är så kloka – och beter sig många gånger betydligt bättre än oss vuxna. Dela gärna vidare historien till dina vänner!