Så här skrev Jennifer på Facebook:
”Min dotter har inte sett hennes biologiska pappa sedan hon var fyra. Hon är 11 nu. När hon var två kontaktade han mig och frågade om kunde fixa så att han kunde avsäga sina rättigheter, eftersom han inte ville sluta att betala underhållsbidrag. Jag ordnade det. Jag ville bespara henne sorgen som kommer av att ha en pappa som kommer och går som han vill. Det ekonomiska bortfallet var värt det, bara hon slipper bli sviken av honom gång på gång.
Jag har aldrig ljugit för henne om vart han tog vägen eller vem hennes pappa var. Jag har alltid försökt att besvara hennes frågor på bästa möjliga sätt, utifrån hennes ålder.
När hon var fyra kontaktade pappan mig igen och berättade att han diagnosticerats med cancer och att han skulle vilja träffa sin dotter. Jag tog ledigt en dag och vi träffades i parken. Han hade bett om två timmar, men han stannade bara i 20 minuter och vi hörde aldrig något mer från honom.
Under sommaren har vi sprang jag på en bekanta som känner pappan och dom nämnde direkt hur lik min dotter var hans andra barn. Dom förklarade att han skaffat hus och skaffat familj.
Det vred sig i magen när jag tänkte på hur ledsen min dotter skulle bli om hon fick reda på det. Jag försökte hålla samtalet kort och vi hoppade in i bilen. Då såg jag att min dotter satt och log.
Hon sa ”Mamma .. Han har förstått hur man blir en pappa. Det är väldigt bra. Jag är glad för hans barn skull”.
Och det var den dagen då en 11 år liten flicka lärde mig allt jag behöver veta om förlåtelse.
Jennifers originalinlägg:
Källa: Heartwarming
Vill du ha fler liknande berättelser i ditt flöde så klickar du bara på gilla-knappen nedan.