Efter en lång och slitsam dag på jobbet satte jag mig på tåget hem, slog mig ned i sätet och slöt ögonen.
När tåget körde från stationen tog en man plats bredvid mig och tog upp sin telefon. Han började prata med en mycket hög röst: ”Hej älskling. Det är Erik, jag på tåget hem nu”. Jag kunde höra hela samtalet klart och tydligt.
”Ja, jag vet jag sitter på 18:30-tåget och inte 16:30-tåget, men jag fastade i ett långt möte”.
”Nej, älskling, det var inte med hon blonda tjejen från ekonomiavdelningen. Det var med chefen”.
”Nej, vännen, du är den enda för mig.”
”Ja, jag är säker, jag lovar”.
Till att börja med frågade jag honom artigt om han kunde lugna ner sig lite, men då fick jag bara ett argt och otrevligt svar tillbaka.
”Du är fri att hitta en annan plats”, fräste han åt mig.
Femton minuter gick och han pratade fortfarande väldigt högt, utan att ta någon som helst hänsyn till de andra i kupén. Jag blev så förbannad att jag lutade mig mot honom och sa in i telefonen: ”Erik, lägg på luren nu och kom tillbaka till sängen!”.
Mannen blev helt röd i ansiktet och såg förtvivlad ut. Han stängde av telefonen och sa inte ett enda ord efter det. Jag tvivlar på att han kommer att prata så högljutt i sin telefon på tåget i framtiden…
Snacka om att få lära sig den hårda vägen!