Jag frågade min pappa om jag någonsin fått honom att gråta inför mig då jag inte hade något minne av att ha sett honom gråta någon gång.
Han svarade: ”En gång.”
Sedan berättade han om en gång när jag var tre år gammal och han hade lagt ut en penna, en krona och någon typ av leksak framför mig. Han ville nämligen se vilken grej jag skulle välja.
Jag har hört att många kineser brukar göra så, då det visar vad du värderar högst i livet när du växer upp. Pennan står till exempel för intelligens, pengar för ja, pengar och leksaker för det roliga i livet. Han hade gjort detta för att han var nyfiken och uttråkad.
Han var hur som helst intresserad av att se vilken sak jag skulle välja. Han berättade att jag bara satt där och stirrade på sakerna. Han satt mitt emot mig och väntade tålmodigt.
Enligt min pappa kröp jag fram mot sakerna medan han höll andan. Jag knuffade sedan undan allt annat och kröp rätt in i hans armar. Han hade inte insett att han också var ett av valen jag kunde göra. Och det var första och enda gången jag fick honom att gråta.